Nervositeten infann sig nu, När jag började prata mä Mariah! Jag ska sova där nästa vecka, hon ska följa mä mig till St Görans för inskrivning och samtal mä narkosläkaren och operationsplaneraren. Antagligen vill de ta en vikt också.

Då slog det mig att det är bara (imorgon) 7 dagar kvar till dess, efter det är det bara 5 dagar kvar till självaste operationen! Det är alltså bara 13 dagar kvar! 13! Jag har svårt att smälta det.

Nu fick jag verkligen fjärilar i magen, nästan ont, kommer att vara hyper hajpad kvällen före op, eller så är jag kolugn!

Imorgon ska jag till Sesam och plocka ut p-staven, jag har blödit i tre veckor, vilket oroade dietisten lite, Dels för mitt järnvärde inför op, men oxå för blödande magsår... Men jag tänkte att muttan är ju inte kopplad till magen så det verkar ju långsökt! Dessutom hade jag lös avföring, men den har tjocktnat till! Haha! 

Jag går och lägger mig nu så det fortare blir en ny dag, en dag närmare! (",)
Natti natti! 

Ååh Va skönt det var! Kroppen behöver motion, det känner jag som tydligast när jag har kommit igång!
Jag ska däremot räkna till minst 20 nästa gång jag funderar på att säga något smart! För dessa hantlar, Hulda och Majken, De var för vissa två smalisar, men satan va tuffa de var! de sa inte så mycket i början av promisen, men när jag hade ungefär 15 minuter kvar av promenaden så vart de riktigt hårda mot mig! Rygg, axlar, bicepes och tricepes och säkert något mer jag kommer att känna av imorgon fick verkligen jobba under den långa raska promenaden, 1 timma och tio minuter tog den!

Jag förbereder mig egentligen på vad som komma skall! Jag kommer ju inte kunna sitta i soffan efter operationen och låta kilona pysa ut, Jag vill ju ha en snygg kropp i slutänden, Med bukplastik och annan plastik eller ej! Kan jag slippa operara armar och ben så vore jag lycklig, För det kommer att kosta skjortan och halva slipsen att snygga till heela mig! Haha!

Nää, Men jag har förstått att själva operationen går mycket lättare när man har bra kondis, Och då tänker jag mest på lungorna!

Idag under promenaden, Eller egentligen inte bara idag så har jag funderat på om jag verkligen behöver operationen, jag som är så stark när det väl gäller, jag som kan hitta motivation ur en trästam...
Men jag kommer fram till samma slutsats hela tiden...
Jag behöver den, jag har försökt att gå ner i vikt, och lyckas flera gånger, den stora viktminskningen ar på hela25 kilo, jätte stolt över mig själv!
Varje försök har slutat på samma sätt, små försök som stora... Nu sitter jag här igen fet som en julgris....

Jag känner att jag vill göra den här operationen just för att den är ett så bra verktyg, jag vill verkligen ha den hjälpen!
Just därför kommer jag ta emot den!

Sugen på en promenad, Istället för att sitta framför datorn som en dönick! 
Jag gört! Ja, Det gör jag! Lagom att göra det efter att håret har småtorkat efter att jag har duschat... Jaja, Man ska följa sina impulser, Och hantlarna Hulda och Majken ska självklart mä, jag får ju mer träning när jag har dom mä mig än om dom är hemma, även om jag är skeptisk till viket i dem...

Möjligt att vi hörs efter promisen... Jag tänker ju rätt mycket när jag går!!  

Men asså, 8,1 kilo... Sjukt!  

Nu är vi hemma igen! Tågresan gick bra, Dennis var hyffsat lugn hela vägen, några små tjurigheter var där såklart men inget vi inte stod ut mä! Ryggen smärtar, hungern påtaglig men faktiskt är jag glad! Nu ska jag ju tillbaka till Sthlm om ca en vecka för inskrivningen och för att prata mä narkosläkaren, och operationsplaneraren.

Jag inhandlade två nya kompisar nere i Skåne, promenadsällskap varje gång jag motionerar! 
Hulda och Majken! Mina nya hantlar! Det är två smalisar på ett kilo vardera, jag kände inte direkt någon skillnad när jag höll dom under promenaden till vågen. Men de hjälper till att ta bort en stor del av gäddhänget som kommer med op! Jag vill ha lite tyngre hantlar men jag väntar, jag har dessa först för att vänja kroppen! Det är nog så att jag vill att det ska kännas ordentligt, men enligt expiditen på Stadium i Skåne så skulle det göra underverk för överkroppen och han rådde mig att välja de lättaste! Får väl lyssna...! 

Många fler promenader blev det under semestern än jag hade förväntat mig! De flesta promisarna tog jag ensam!

Jag tycker bäst om att gå själv eftersom min sambo går så sakta, och jag vill kunna välja själv exakt hur fort och långt jag vill gå!

Vi tog en promenad mä Dennis kusiner mä familj och hans farbror Johannes, vi matade fåglarna nere vid dammen. Den ena fågeln var stor som en albatross, de andra fåglarna var stora som fan jämfört mä fåglarna i vår stadspark! 

Och fanskapen flög hejvilt! Öff! Jag hatart! Men Dennis gillade det och Det är det som räknas, vad gör man inte för sina barn! 

På måndagen när jag skulle väga mig gick vi ut samtidigt och jag pina på i min egen takt till vårdcentralen och Kristofer och Dennis i sin till affären som ligger på vägen och sen skulle vi mötas på affären efter att jag var klar. 
Sen tog vi en annan väg hem hela promenaden tog två timmar! 

På tal om vågen!! 
Jag har ju trott att jag skulle stå stilla även denna veckan.. Jag känner inte ett dugg att att kroppen blir mindre.
Men det visade sig att jag hade fel! =)

Viktrapport:

Vikt vid inskick av remiss: 140 kg

Vikt före flyt: 135,5 kg

Nuvarande vikt under flyt: 127,4 kg

Total viktminskning:
8,1kg 

Blev dock otroligt besviken när jag fick se denna bilden som Kristofer tog på mig när jag sov på tåget.... 
Jag hade fått för mig att jag var mycket mindre än så här.... Men jag vet att jag är på väg åt rätt håll så jag låter det inte ta knäcken på mig!  

På vägen hem var han framme mä kameran igen! denna bilden känns mer som jag, dock fortfarande större än i huvudet!

Men jag är som sagt på väg nedåt, och jag kan inte förvänta mig mirakel!! =)
 

Nu är även denna dagen slut, snart ny vecka mä nya möjligheter! Valde att blogga lite medan Kristofer badar!

Jag och Dennis tog en timmes promenad idag! Han sov och jag höll på att gå vilse! Jag tänkte han kunde få sova i friska luften med tanke på nattens händelse!

Jag vaknade upp mä ett ryck, kastade mig upp ur sängen, Dennis kunde knappt andas!

Kristofer ställde sig i balkongdörrsöppningen så Dennis fick andas in frisk luft, det hjälpte inte så det slutade mä att vi fick åka in till Lunds lassaret för två inahalationer!

Nu är det konstaterat att det är falsk krupp han har! Det gör att jag kan slappna av lättare nästa gång, då jag vet att det är ofarligt! Men när det gäller andningen så blir det lätt panik ändå! Men jag tyckte vi båda höll oss skapligt lugna!

På tal om att gå vilse i Skåne! Jag trodde furulund va så litet att det inte skulle vara några som helst problem att vika av här och där och ändå hitta tillbaka till start destinationen! Jag frågade på vägen hur jag skulle komma tillbaka till furulund och de skrattade och sa, du är i furulund... Men de förklarade hur man kom tillbaka till Trädgårdsgatan så jag kunde hitta hem!

Vi har det jättebra på vår lilla minisemester, saknar dock att kunna äta! Jag blir tokig på mig själv stundom!

Men ja tycker att jag klarar det hyffsat... Rädslan för vågens resultat lyser mä sin närvaro! Jag känner inte att jag har gått ner något jag känner mig fet och pluffsig, mensen håller i sig vilket i sig gör mig orolig! Har haft den i över två veckor nu... Men på måndag är det vägning vare sig jag vill eller inte! Då ska ju dietisten från St Görans ringa mig för att fråga mig hur det går och dokumentera vikten!

Jag frågade om jag kunde slippa åka till Sthlm för vägning och det gick bra!

Nu ska vi kolla på film! Ha en bra kväll!

Dagarna är fyllda mä fart! Vi har träffat Dennis ena faster idag!

Nu blev jag tvungen att byta pulver till sånt här "göra själv skit"! Det smakade bättre än jag trott men inte nå vidare gott! Men må tanke på att det är nästan tre gånger så billigt så får jag lov att nöja mig mä dom!

Jag har det lite kämpigt mä tankarna kring mat, jag glömmer ofta bort att jag bantar, så jag funderar mycket på vad ja ska äta när jag kommer hem och så vidare, dock har jag strikt följt dietistens råd! Jag har inte ätit nånting utöver det jag får! Jag ska vara stolt över att jag är så stark! Men det tar på krafterna! Men humöret håller jag uppe, tror jag! Haha!

Jag kommer att uppdatera mycket mindre nu när jag är borta men jag kommer igen når jag är hemma! Kramen om!

Idag har Hurt-Hulda kommit hem! Så välkommen hon va då!
Jag tog en promenad från jobbet till centrum, vi hade P-möte!
Efter det tog jag en promenad till dagis mä! Det resulterade i nån timmes promenad idag mä!! Jag är nöjd, men slut!
Bestämde igår att jag skulle gå ikväll igen på telefondate mä min syrra men jag vette fan... Ryggen gör ansträngnings ont... Blir att lägga mig i badet igen, bäst att stänga av mobben så jag inte får ett ryck idag igen! Haha!

Humöret är inte det bästa men jag försöker hålla mig undan... Jag känner mig bara less....
Trött... Orkeslös..... Lätt irriterad.... Låter det inte gå ut över någon (i större utsträcknig...) men man känner att man helst bara vill gå och gömma sig!

Imorgon åker vi till Skåne jag hoppas att jag finner ro, och att jag kan behärska mig.... Jag ser fram emot semestern, ser fram emot att träffa alla igen! Men det kommer att bli tufft mä pulver skiten!! 

Ååh..... Packningen mä.... Heeeelt slut är jag!!
 

NUUU(!!) Har jag vänt det negativa till positivt! =)

Nu govänner, ska jag tala om att jag kände mig down, inte mycket kunde få mig på bättre humör! 
Det gick ett tag, sen kom "låt mig bara va!!" känslorna igen!
Jag beslöt mig för att lämna familjen och slappna av i ett skönt varmt bad, vilket jag gjorde, dessvärre mätte jag midjan före vilket satte "lugn och ro" lite på spel då 4 centimeter hade hittat tillbaka(??).

Kristofer, fin som han är tittade in, släckte lamporna och tände levande ljus. Satte sig ner på golvet brevid mig och frågade hur dagen på jobbet hade varit, så jag kunde släppa det tråkiga...
Jag är inte lika fin, så jag började gråta i förtvivlan för att måttbandet och vågen hade varit dumma mot mig.
Tårarna gick ganska snabbt över och jag talade om för honom att jag vet att jag överreagerar, men att det känns bara så hopplöst just i stundens hetta, att jag vet att jag kommer få operationen ändå, Men att just där och då när maktlösheten tar över vill jag bara ha en Kebab Viking att sätta tänderna i, Inte för att det är kebab utan för att det innebär flera lager tugga!! TUGGA! Lixom bara skita i vilket för att det känns lönlöst att ens försöka!
Nu snackar vi sekunder av självömkan! Inte mer...!

Jag fick ett meddelande på telefon, min storasyster frågade om vi skulle ta en promenad, jag på min hemmaplan, hon på sin  men i telefon tillsamman!! 1,5 sekunds betänketid gav jag mig själv, knappt! Gav luren till Kristofer och sa åt han att skriva att jag är ute om tio minuter, sen ångra jag mig, Insåg att jag va lite väl optimistisk mä tiden eftersom ajg var tvungen att tvätta mig, hoppa upp ur badet torka mig och klä mig! Jag är snabb men inte såå snabb! =) 
Det gav mig en rask promenad i hela en timme och tio minuter! Jag gjorde mig själv såå stolt! 
nu skiter jag i vågen och kan sova gott!
Tusen tack Carolina! Du betyder!    

När jag hade kissat efter promenaden kände jag att jag va sugen på att ta en jordgubbs shake! Sen kom jag på mig själv, sugen på vaddå? Haha! Snacka om att bli botad!! 

Nu blire sääängen, Nä jag bara skoja, facebook först! Haha!