Alla inlägg den 16 februari 2012

Av Milla - 16 februari 2012 19:20

Jag började min resa den 15 februari 2008! Jag tyckte att jag hade nåt den högsta toppen av min vikt! 134 kilo!
Hit men inte längre kände jag! Den här resan är väldigt uttjatad men jag känner ändå att jag vill ha med delar av den i min operations berättelse. 

Det började med att en anhörig på avstånd började påpeka hur kraftig jag blivit, jag ville inte ta till mig att denne person faktiskt bara ville väl, Jag grät ofta och mycket över min situation och kollade runt på nätet om övervikt och dess komplikationer vilket självklart ledde mig in på tillexempel bloggar om gastric bypass.
Då kände jag att det var den ända vägen att gå, jag ville bara bli av med mina kilon, jag trodde som de flesta okunniga att det var en genväg, och att allt skulle bli bra om jag bara slapp min övervikt.
Jag låste mig ett kort tag vid tanken, när jag en dag kände att den enda människan som kan förändra min situation är jag! BARA jag! 
Jag tog kontakt med en läkare för att kolla upp exakt hur min kropp mådde, blev remiterad till en dietist vilket jag bad om själv. Han skrev även ut bantningspiller till mig. Dessa piller förblev outhämtade.
Jag gav mig sjutton på att lyckas på egen hand. Jag kan själv sa jag till mig själv som en trotsig två-åring!


Och jävlar i min lilla låda det kunde jag! Det sa bara smack, och ett år senare var jag hela 25 kilo lättare! Det var helt otroligt! Jag kunde i tro själv att det var sant! Och det hade jag gjort heeelt själv! =)
Lyckan var total! 
Syftet med min viktnedgång var inte bara men mycket för att jag ville bli gravid! 
Efter ett kortare uppbrott med min käreste så bestämde vi os för att vi ville leva ihop och vi skulle bilda familj.

P-staven sa jag snabbt hejdå till och baby-produktionen var i full gång! 
Jag snubblade lite vad gällde viktnedgången eftersom jag hade annat att lägga mina tankar på. Jag blev tillslut gravid och vid inskrivningen hos barnmorskan hade jag gått upp 15 kilo! 
Jag blev matad med att jag inte skulle banta när jag var gravid, av alla runt omkring! Så tillslut vart det TILT i hjärnkontoret, Och jag lyssnade på det jag ville höra! 
Människor i min omgivning ville väl. De menade ju såklart inte att jag skulle släppa taget helt om bantningen, de menade ju att det är inte bra att banta, men att jag självklart skulle fortsaätta tänka på vad jag stoppar i mig. 
Men när man fick tillåtelse att "äta lite extra" här och där så gick det fort överstyr!
Jag satte inga gränser alls för mig själv! Jag lyssnade bara på att det är tillåtet ibland, Men ibland blev det varjegång jag träffade en annan kompis än den dagen innan!
 Det är aldrig ok att unna sig i nio månader i sträck! Aaldrig! 
Men jag levde efter det, att man får unna sig, Hela tiden!
Under graviditeten kom frågan upp om gastric bypass, en läkare som frågade mig om jag hade tänkt tanken...

Jag var mycket skeptisk... Jag ville inte ta den genvägen, Jag visste att jag kunde själv!

Jag träffade ändå en läkare till på vårdcentralen och ville ha remissen skickad i förebyggande syfte, men hon sa nej, men det var för att jag var gravid... Jag fattar inte, väntetiden är på flera år....

Jag gick länge och väl och funderade i tysthet, Jag ville besluta om detta själv, jag ville inte ha andras åsikter i detta... Jag ville ta mitt beslut helt själv.... Jag var fortfarande mycket skeptisk....

Dagen kom då förlossningen hade kunnat ta livet av mig.
Jag vägde 160 kilo, efter ett vattnet hade gått! Fem veckor för tidigt och mitt lilla knyte låg i säte. Det blev ett akut kejsarsnitt vilket är livsfarligt i en så hög vikt.
Läkaren var mycket bekymrad... Han lutade sig över mig och sa å det bestämdaste, Att detta skulle jag aldrig göra om, jag utsatte mig själv och mitt barn i akut livsfara! 
Jag hade kunnat dö på det operationsbordet, min son hade kunnat mist livet eller mist sin mamma!
På grund av min vikt!! 

Nu gick operationen smärtfritt! Det var inga farligheter som hände över huvudtaget! Jag hade en vansinnig tur! Eller vi ska jag väl säga, vi var ju tre om den saken! =)


Efter förlossningen bestämde jag mig för att göra en gastric bypass operation! 
Jag var redo! Jag ansåg att mitt stora försök till att gå ner i vikt hade lyckats, men samtidigt så misslyckades jag...

Efter en liten paus i skrivandet är jag nu tillbaka, Haha! Ryggen bråkar, Hoppas att det förvinner mä vikten!


Jag läste på internet. Jag tog kontakt med människor som gjort operationen! 


Jag började sakteliga berätta för anhöriga som ställde sig skeptiska och med taggarna utåt, detta kom som en chock för dem, jag hade ju knappt pratat om det innan, egentligen varit motståndare själv till det.... 
De var säkra på att jag kunde själv! De var helt hundra på att jag inte behövde operationen!
Oftast förståd jag deras oro, Kunde ta den på rätt sätt, kunde förklara på ett bra sätt. Men den tiden då jag tvekade själv på om detta var det rätta valet så kunde jag bli så förtvivlad när de inte förstod. Men det var nog mig egen rädsla!
Jag menar jag tycker väl oxå att jag kan själv! Egentligen....


Tvekan växte sig starkare, jag ville väl egentligen klara det utan att lägga mig på operationsbordet. Rädslan över att inte klara av livet som opererad, tänk om de anhöriga hade rätt, Tänk om jag ångrar mig....
Jag gjorde små försök till att komma igång igen, Men jag hittade aldrig motivationen, jag var inställsam vad gällde op!

En tid kom då jag kände starkt för operationen igen. Vände mig till vårdcentralen....


Jag har tagit reda på allt vad gäller denna operation, och livet efteråt! positivt och negativt!

Det jag inte vet om allt detta behöver jag inte veta... Jag känner mig enormt påläst, jag vet nog mer om detta än om något annat i mitt liv... Haha! 


Del 2, kommer imorgon.... Den väsentliga så att säga! Haha!
Ryggen håller på att gå av..... =) Nyoperad, Haha! 
 

Av Milla - 16 februari 2012 08:54

Hej hopp! 
Nu är jag hemma igen! Allting har gått över förväntan! Jag är mycket piggare än vad jag trodde att jag skulle vara! Jag var på benen fort efter operationen, och har kommit igång med maten, ja, eller det flytande!
Jag kommer att skriva en operationsberättelse i lung och ro när jag tycker att jag ork och tid att göra det!

Nu är det snart dags för det tredje målet för dagen! Idag är det en bra dag! 

Lite promenader kommer det att bli idag mä! Tio minuter gånger tre!  
Härligt!
Har inte tid att skriva mer har ett liv som väntar på att få påbörjas! <3 

Skapa flashcards