Den sista promenaden för dagen gav jag 25 minuter! Nöjd =)
Jag tänkte att jag imorgon skulle ta en 30 minutare på morgonen, och en på kvällen!

Där har jag ju en timme på direkten! =)
Jag längtar efter att kunna gå obehindrat, Och i den här takten så borde det komma vilken minut som helst! Haha!

Idag när jag gick kunde jag känna ett det fanns ett mellanrum mellan kläderna och magen, trots att jackan hängde på...

Jag har även bestämt att inte väga mig så ofta... Bara när jag blir tillsagt inför dietistsamtal eller vid återbesöken! Annars bara en gång i månaden, istället för varje vecka! Det finns ju de som väger sig morgon och kväll, snacka om ångestgivande!
Jag låter bli att väga mig just för att jag kommer att ha svårt att gilla läget när vikten står still på dessa såkallade platåer. Jag ska ju stå stilla för att kroppen ska hinna återhämta sig, Det är bra för kroppen. Men jag är resultathungrig och vill inte bli besviken!
Jag behöver inte vågen för att motivera mig eller sporra mig själv, det har jag ju spegeln och kläderna till! =)
Jag kommer ju tappa även om jag inte vet hur mycket!
Det kör jag på! Jag kommer självklart att skirva viktrapporter de gångerna jag har vägt mig!
Jag vet ju att mina läsare är nyfikna! =) Haha!
Jag är inte alls nyfiken av mig, Nicke nyfiken har flyttat hemifrån! Haha!

Vill så gärna bada.... Men jag fick inte.... =(
Bäst att låta såren läka, men bada är ju såå skönt! Och även min måttstock! Jag håller koll hela tiden på att hela magen ska på bada! Det är långt ifrån alla magar här i världen som får vara under ytan! 
Det är ett av mina mål! Hahaha!

Ha en bra kväll det ska jag ha! Kraam! 
 

Ryggen bråkar med mig än... 
Men idag har jag plockat undan lite i lägenheten och diskat, hittils tagit två promenader och ska bara låta alvedonen verka innan det blir dags för en sista promenad för dagen.

Jag tycker att dagarna går långsamt, mest för att jag är ensam, och för att man är lite begränsad i vad man orkar göra!
Men oxå för att jag har svårt att sova på morgonen, dagen och kvällen!

Det är förmycket tankar som snurrar, men dessa välkomnar jag! Jag trivs med tankarna på ett nytt liv nu när allting är klart och jag vet att det är dit detta leder!

Jag mår så otroligt bra, Psykiskt och snart fysisk! =)

Min familj badar, Jag ska joina dem och snacka lite skit innan jag tar promenaden! <3 

Ha en bra kväller! =)

I mitten på november 2010, Blev min remiss skickad till Nyköpingslassarett! Nu hade jag bestämt mig!

 
Här vägde jag 140 kilo...

Den 2 december 2010, fick jag för första gången komma till nyköping, det var en viktföreläsning där ca 80 personer lyssnade på en kirurg och en dietist!

Den 8 september 2011, fick jag komma till nyköping igen, För samtal med kirurgen, som kanske skulle operera mig, Fick ett dåligt intryck!

   
Här vägde jag 137 kilo!

I november 2011, Ringde jag till Nyköping och ifrågasatte väntetiden, ett år hade gått....
De svarade att jag var flyttad till St Görans Sjukhus i Stockholm och inväntar mitt godkännande! =)=)

Den 19 december 2011, var jag på vikt föreläsningen igen, fast på St Görans sjukhus! 
Bara av att komma dit, och lyssna på deras föreläsning gjorde mig mycket tryggare i mitt beslut!
Nu fanns ingen återvändo, Jag hade bestämt mig! (IGEN)

Den 9 januari 2012, Fick jag träffa min kirurg, Marcus Holmberg! Han var väldigt kunnig, Vi hade ett jättebra samtal! 
Han sa att han gärna opererar mig eftersom att jag var mentalt förberedd! Jag fick min operations tid med detsamma! =)
Jag skulle leva på flytande pulverdiet i fyra veckor före operation, just för att tappa 8% av kroppsvikten vilket blev 10 kilo!

       
Här vägde jag 135,5 kilo!

Den 12 januari 2012, började jag flyta på eget initiativ, med ett liten undantag för ett bröllop det 14, men jag åt inte alls mycket, drack kalorifritt och hoppade över tårtan. 

Den 16 januari: Flytperioden, Gick långt över förväntan! Jag klarade det helt utan en ända miss! Jag var dålig på att dricka vatten, men annars gick det galant! Jag kom igång med motion och kände mig hälsosam! 
Jag började fundera på om jag verkligen skulle göra operationen, Jag tänkte att jag har ju kommit igång så bra, kilona trillar av med en jäkla fart och motionen blev ett härligt tvång.
Jag insåg fort att jag bara lurar mig själv, jag visste att detär så här en överviktig hjärna fungerar! Man är resultat hungrig, Resultatet var baserat på pulverdieten, pulverdiet är jag stark motståndare till just för att det inte är en långsiktig lösning!
Tvekan handlade nog mycket om rädsla, det vore ju konstigare om jag såg allt spikrakt, då kanske jag inte heller hade vart redo... Man väger för och nackdelar mot varandra, Vilken gjorde att jag kom fram till samma slutsats varje gång!
Jag ska opereras!

Den 8 februari 2012,Var det dags igen att åka till Sthlm, möte med narkosläkaren, Hon var inte med under operationen, jag fick en karl, som skötte sitt jobb väl.. =) Träffade opplaneraren igen, fick tid för operationen, 8,30 skulle jag infinna mig på St Görans Sjukhus för att invänta operation.. 

12 februari 2012: Förberedelserna inför operationen
Jag började känna ett otroligt pirr i kroppen, Det var inte nervöspirr egentligen, det var något annat! Jag var såå förväntansfull bara!
Vi packade ihop våra tillhörigheter här hemma, Packade Dennis väska, Han skulle sova hos Mostern i Ärla! 
Vi åkte  dit vid halv tre och lämnade av honom, för att göra avskedet kort och simpelt så drog vi ganska fort iväg mot Stockholm! 
Vi sov hos våra kära vänner Maria och Atef, De är fina, det var föresten de som gifte sig den fjortonde januari! All lycka och välgång till dem!

Åter till tappad tråd... 
Jag tog ett sista bad i mitt gamla liv, medan de andra åt middag! Jag va så lycklig! Jag var framme! 
Tog en omeprazol tablett vilken jag skulle göra klockan 20.00, vi kollade på film, sen la vi oss tidigt och sov!
Slutade äta gjorde jag redan vid 21.00, fast jag fick äta till 00.00, såg inte anledningen bara... 
På morgonen duschade jag, och tog tabletten....

Mariah följde med mig och Kristofer på tunnelbanan så att vi skulle hitta! 

Vi kom till avdelningen kvart över 8. Jag vart visad in på mitt rum och skulle byta om, haha! Jag såg inte klok ut, Men vem gör det i sjukhuskläder...
Fick väga mig! MINUS 12,2 kilo på flytet!
Jag fick massa tabletter att ta, någon av tabletterna gjorde mig lugn, Haha, Jag satt nämnligen och gäspade i dagrummet tillsammans med Kristofer och Mariah!

Den 13 februari 2012!!

DAGEN JAG VÄNTAT PÅ I TVÅ ÅR OCH TRE MÅNADER VAR ÄNTLIGEN KOMMEN!!!

På morgonen duschade jag, och tog tabletten....

Mariah följde med mig och Kristofer på tunnelbanan så att vi skulle hitta! 

Vi kom till avdelningen kvart över 8. Jag vart visad in på mitt rum och skulle byta om, haha! Jag såg inte klok ut, Men vem gör det i sjukhuskläder...
jag fick massa tabletter att ta, någon av tabletterna gjorde mig lugn, Haha, Jag satt nämnligen och gäspade i dagrummet tillsammans med Kristofer och Mariah!

Det drog ihop sig till operation, Mariah hade stuckit hem och Kristofer och jag tog farväl till mitt gamla liv med pussar och kramar, där fick vi sen säga hejdå! 

Jag gick med en sköterska ner till ett för-rum till op, där jag fick ligga på en brits... En annan skötare kom in och satte droppnålen i armvecket, Han sa att det skulle bara göra lite ont, Men han ljög, Det gjorde jätteont!
Som tur var så skulle han bara sätta en dropnål, så han sa att det inte gjorde något att jag hade synat has lögn... =)
Droppet vart igångsatt, Och jag frågade om det var vodka i den, så jag fick ha det lite trevligt så här sista tiden i mitt gamla liv, det var det inte... =)

Narkosläkaren tittade in, presenterade sig, ställde lite frågor!

Fyrtio minuer senare var det dags att promenera igen... Då var det in till operationssalen!
Jag fick lägga mig på en säng som jag trodde skulle braka när jag kom mä min tunga kropp, det knakade lite oroväckande nämnligen... =)
Jag fick syrgas att andas in, före eller efter så sa narkosläkaren åt mig att tänka på något fint!
Jag såg min älskade lilla grabb leka i den stekheta sommaren, det var vid sjön! Såg en skymt av Kristofers stora leende. 
Sen bestämde jag mig för att tänka på mig själv i en sommarklänning, och då vaknade jag!

På uppvaket, fick jag mer smärtstillande, vilket jag bad om, var svårt att ligga stilla, fast jag hade ju lixom inget val... 
Somande om till och från, och plötsligt vaknade ju upp pigg som en lärka och frågade om jag inte kunde få låna telefonen och ringa till min sambo och berätta att det hade gått bra och då passade jag på att ringa mamma samtidigt! 
Alla andra fick bli kontaktade av Kristofer och mamma!
Här någonstans (Före eller efter samtalen) reste jag mig får att gå på toaletten... Alldeles själv, Helt otroligt!

Kom inget kiss, jag såg ganska pigg ut i spegeln tyckte jag.... 
Man tror man är stålmannen och ska gå tillbaka själv, utan någon tillsyn, och det sjöng till i huvudet, Fick lägga mig igen och de kollade syreupptaget och såg att det inte var tillräckligt för att de skulle skicka upp mig till avdelningen riktigt än...
Besviken, jag ville ju träffa min älskling! Allt känns mer verkligt när man har sina nära runt sig!

Runt 16.00 begav jag mig upp till avdelningen, i liggande transprot såklart, Jag är ju inte stålmannen även om jag tycks tro det!

Där, I dagrummet, det första jag fick se var min älskade sambo! Vilken lättnad, Jag levde!
Pussar och kramar delades ut! =)

Då var det dags att gå på toaletten igen, Kristofer vart väldigt impad över min insatts, det gjorde jag själv igen! Hihi!
Men inget kiss kom...  

Efter detta har jag bara vaga, luddiga minnen... Jag minns att jag försökte ringa några, jag minns att jag kämpade för att hålla mig vaken när Kristofer var med mig, men jag misslyckades, Vaknade till och sa till han att gå hem! 
Det hade varit en lång dag för han med! Egentligen längre för honom, jag sov ju mest! Haha!

Mitt i natten tog jag mig upp igen och halv ett, satte mig på toaletten, Jag gav det låång tid! Och då som en skänk från ovan, typ femte försöket så kissade jag! Äääntligen!
De sa att det var väldigt vanligt att man inte kunde kissa direkt efter op, Men jag ville ju inte riskera att kissa i sängen när jag sov.... 

Jag kände dag för dag att jag återhämtade mig, Skön känsla!

När jag väl var hemma all spänning! Jag brast ut i stoorgråt! Jag var otrooligt lättad äver att det var klart, men samtidigt såå jävla rädd för hur jag skulle klara det, Tänk om jag misslyckas med den otroliga hjälpen jag fått!! 
Tårarna var välkomna!! Det var såå jävla skönt när de hade kommit!

NU, 5 dagar efter min GASTRIC BYBASS OPERATION Så känner jag mig så taggad att börja leva igen att det är helt sjukt! Jag känner mig nästan helt återställd, klarr lite ont i magen har jag väl än, men jag väljer att se alla framsteg, Tittar inte så mycket på det andra! 
Operationen är gjord, jag promenerar och äter fantastiskt bra! 
     
Senaste vägningen var strax före operationen, Då vägde jag 123,8 kilo!
(Första bilden la jag in för att visa att jag känner hur vinden blåser i håret!  Hahaha)

 
Fortfarande något svullen efter operatinonen!

Det skiljer ca 16 kilo mellan dessa bilder! Heelt otroligt!   

LYCKA!! 
Tusen tusen tusen tack till St Görans Sjukhus, för operationen, För den omvårdanden jag har fått, men framför allt för verktyget till ett en sundare liv!
Speciellt tack till Kirurgen Marcus Holmberg!

Jag vill självklart tacka alla nära och kära som har stöttat mig i denna kaotiska tid!

Men Speciellt Min Underbara familj!
Utan er hade detta aldrig blivit sanning!
 
Åh, Nu började jag gråta, Jag är så lycklig!