Alla inlägg under februari 2012

Av Milla - 17 februari 2012 18:05

Ryggen bråkar med mig än... 
Men idag har jag plockat undan lite i lägenheten och diskat, hittils tagit två promenader och ska bara låta alvedonen verka innan det blir dags för en sista promenad för dagen.

Jag tycker att dagarna går långsamt, mest för att jag är ensam, och för att man är lite begränsad i vad man orkar göra!
Men oxå för att jag har svårt att sova på morgonen, dagen och kvällen!

Det är förmycket tankar som snurrar, men dessa välkomnar jag! Jag trivs med tankarna på ett nytt liv nu när allting är klart och jag vet att det är dit detta leder!

Jag mår så otroligt bra, Psykiskt och snart fysisk! =)

Min familj badar, Jag ska joina dem och snacka lite skit innan jag tar promenaden! <3 


Ha en bra kväller! =)

Av Milla - 17 februari 2012 17:45

I mitten på november 2010, Blev min remiss skickad till Nyköpingslassarett! Nu hade jag bestämt mig!

 
Här vägde jag 140 kilo...


Den 2 december 2010, fick jag för första gången komma till nyköping, det var en viktföreläsning där ca 80 personer lyssnade på en kirurg och en dietist!


Den 8 september 2011, fick jag komma till nyköping igen, För samtal med kirurgen, som kanske skulle operera mig, Fick ett dåligt intryck!

   
Här vägde jag 137 kilo!

I november 2011, Ringde jag till Nyköping och ifrågasatte väntetiden, ett år hade gått....
De svarade att jag var flyttad till St Görans Sjukhus i Stockholm och inväntar mitt godkännande! =)=)


Den 19 december 2011, var jag på vikt föreläsningen igen, fast på St Görans sjukhus! 
Bara av att komma dit, och lyssna på deras föreläsning gjorde mig mycket tryggare i mitt beslut!
Nu fanns ingen återvändo, Jag hade bestämt mig! (IGEN)


Den 9 januari 2012, Fick jag träffa min kirurg, Marcus Holmberg! Han var väldigt kunnig, Vi hade ett jättebra samtal! 
Han sa att han gärna opererar mig eftersom att jag var mentalt förberedd! Jag fick min operations tid med detsamma! =)
Jag skulle leva på flytande pulverdiet i fyra veckor före operation, just för att tappa 8% av kroppsvikten vilket blev 10 kilo!

       
Här vägde jag 135,5 kilo!



Den 12 januari 2012, började jag flyta på eget initiativ, med ett liten undantag för ett bröllop det 14, men jag åt inte alls mycket, drack kalorifritt och hoppade över tårtan. 

Den 16 januari: Flytperioden,
Gick långt över förväntan! Jag klarade det helt utan en ända miss! Jag var dålig på att dricka vatten, men annars gick det galant! Jag kom igång med motion och kände mig hälsosam! 
Jag började fundera på om jag verkligen skulle göra operationen, Jag tänkte att jag har ju kommit igång så bra, kilona trillar av med en jäkla fart och motionen blev ett härligt tvång.
Jag insåg fort att jag bara lurar mig själv, jag visste att detär så här en överviktig hjärna fungerar! Man är resultat hungrig, Resultatet var baserat på pulverdieten, pulverdiet är jag stark motståndare till just för att det inte är en långsiktig lösning!
Tvekan handlade nog mycket om rädsla, det vore ju konstigare om jag såg allt spikrakt, då kanske jag inte heller hade vart redo... Man väger för och nackdelar mot varandra, Vilken gjorde att jag kom fram till samma slutsats varje gång!
Jag ska opereras!


Den 8 februari 2012,Var det dags igen att åka till Sthlm, möte med narkosläkaren, Hon var inte med under operationen, jag fick en karl, som skötte sitt jobb väl.. =) Träffade opplaneraren igen, fick tid för operationen, 8,30 skulle jag infinna mig på St Görans Sjukhus för att invänta operation.. 

       


12 februari 2012: Förberedelserna inför operationen
Jag började känna ett otroligt pirr i kroppen, Det var inte nervöspirr egentligen, det var något annat! Jag var såå förväntansfull bara!
Vi packade ihop våra tillhörigheter här hemma, Packade Dennis väska, Han skulle sova hos Mostern i Ärla! 
Vi åkte  dit vid halv tre och lämnade av honom, för att göra avskedet kort och simpelt så drog vi ganska fort iväg mot Stockholm! 
Vi sov hos våra kära vänner Maria och Atef, De är fina, det var föresten de som gifte sig den fjortonde januari! All lycka och välgång till dem!


Åter till tappad tråd... 
Jag tog ett sista bad i mitt gamla liv, medan de andra åt middag! Jag va så lycklig! Jag var framme! 
Tog en omeprazol tablett vilken jag skulle göra klockan 20.00, vi kollade på film, sen la vi oss tidigt och sov!
Slutade äta gjorde jag redan vid 21.00, fast jag fick äta till 00.00, såg inte anledningen bara... 
På morgonen duschade jag, och tog tabletten....

Mariah följde med mig och Kristofer på tunnelbanan så att vi skulle hitta! 


Vi kom till avdelningen kvart över 8. Jag vart visad in på mitt rum och skulle byta om, haha! Jag såg inte klok ut, Men vem gör det i sjukhuskläder...
Fick väga mig! MINUS 12,2 kilo på flytet!
Jag fick massa tabletter att ta, någon av tabletterna gjorde mig lugn, Haha, Jag satt nämnligen och gäspade i dagrummet tillsammans med Kristofer och Mariah!


Den 13 februari 2012!!

DAGEN JAG VÄNTAT PÅ I TVÅ ÅR OCH TRE MÅNADER VAR ÄNTLIGEN KOMMEN!!!

På morgonen duschade jag, och tog tabletten....

Mariah följde med mig och Kristofer på tunnelbanan så att vi skulle hitta! 


Vi kom till avdelningen kvart över 8. Jag vart visad in på mitt rum och skulle byta om, haha! Jag såg inte klok ut, Men vem gör det i sjukhuskläder...
jag fick massa tabletter att ta, någon av tabletterna gjorde mig lugn, Haha, Jag satt nämnligen och gäspade i dagrummet tillsammans med Kristofer och Mariah!


Det drog ihop sig till operation, Mariah hade stuckit hem och Kristofer och jag tog farväl till mitt gamla liv med pussar och kramar, där fick vi sen säga hejdå! 


Jag gick med en sköterska ner till ett för-rum till op, där jag fick ligga på en brits... En annan skötare kom in och satte droppnålen i armvecket, Han sa att det skulle bara göra lite ont, Men han ljög, Det gjorde jätteont!
Som tur var så skulle han bara sätta en dropnål, så han sa att det inte gjorde något att jag hade synat has lögn... =)
Droppet vart igångsatt, Och jag frågade om det var vodka i den, så jag fick ha det lite trevligt så här sista tiden i mitt gamla liv, det var det inte... =)


Narkosläkaren tittade in, presenterade sig, ställde lite frågor!


Fyrtio minuer senare var det dags att promenera igen... Då var det in till operationssalen!
Jag fick lägga mig på en säng som jag trodde skulle braka när jag kom mä min tunga kropp, det knakade lite oroväckande nämnligen... =)
Jag fick syrgas att andas in, före eller efter så sa narkosläkaren åt mig att tänka på något fint!
Jag såg min älskade lilla grabb leka i den stekheta sommaren, det var vid sjön! Såg en skymt av Kristofers stora leende. 
Sen bestämde jag mig för att tänka på mig själv i en sommarklänning, och då vaknade jag!


På uppvaket, fick jag mer smärtstillande, vilket jag bad om, var svårt att ligga stilla, fast jag hade ju lixom inget val... 
Somande om till och från, och plötsligt vaknade ju upp pigg som en lärka och frågade om jag inte kunde få låna telefonen och ringa till min sambo och berätta att det hade gått bra och då passade jag på att ringa mamma samtidigt! 
Alla andra fick bli kontaktade av Kristofer och mamma!
Här någonstans (Före eller efter samtalen) reste jag mig får att gå på toaletten... Alldeles själv, Helt otroligt!


Kom inget kiss, jag såg ganska pigg ut i spegeln tyckte jag.... 
Man tror man är stålmannen och ska gå tillbaka själv, utan någon tillsyn, och det sjöng till i huvudet, Fick lägga mig igen och de kollade syreupptaget och såg att det inte var tillräckligt för att de skulle skicka upp mig till avdelningen riktigt än...
Besviken, jag ville ju träffa min älskling! Allt känns mer verkligt när man har sina nära runt sig!


Runt 16.00 begav jag mig upp till avdelningen, i liggande transprot såklart, Jag är ju inte stålmannen även om jag tycks tro det!


Där, I dagrummet, det första jag fick se var min älskade sambo! Vilken lättnad, Jag levde!
Pussar och kramar delades ut! =)

   


Då var det dags att gå på toaletten igen, Kristofer vart väldigt impad över min insatts, det gjorde jag själv igen! Hihi!
Men inget kiss kom...  


Efter detta har jag bara vaga, luddiga minnen... Jag minns att jag försökte ringa några, jag minns att jag kämpade för att hålla mig vaken när Kristofer var med mig, men jag misslyckades, Vaknade till och sa till han att gå hem! 
Det hade varit en lång dag för han med! Egentligen längre för honom, jag sov ju mest! Haha!


Mitt i natten tog jag mig upp igen och halv ett, satte mig på toaletten, Jag gav det låång tid! Och då som en skänk från ovan, typ femte försöket så kissade jag! Äääntligen!
De sa att det var väldigt vanligt att man inte kunde kissa direkt efter op, Men jag ville ju inte riskera att kissa i sängen när jag sov.... 


Jag kände dag för dag att jag återhämtade mig, Skön känsla!

 

När jag väl var hemma all spänning! Jag brast ut i stoorgråt! Jag var otrooligt lättad äver att det var klart, men samtidigt såå jävla rädd för hur jag skulle klara det, Tänk om jag misslyckas med den otroliga hjälpen jag fått!! 
Tårarna var välkomna!! Det var såå jävla skönt när de hade kommit!


NU, 5 dagar efter min GASTRIC BYBASS OPERATION Så känner jag mig så taggad att börja leva igen att det är helt sjukt! Jag känner mig nästan helt återställd, klarr lite ont i magen har jag väl än, men jag väljer att se alla framsteg, Tittar inte så mycket på det andra! 
Operationen är gjord, jag promenerar och äter fantastiskt bra! 
     
Senaste vägningen var strax före operationen, Då vägde jag 123,8 kilo!
(Första bilden la jag in för att visa att jag känner hur vinden blåser i håret!  Hahaha)


   

 
Fortfarande något svullen efter operatinonen!


Det skiljer ca 16 kilo mellan dessa bilder! Heelt otroligt!   

LYCKA!! 
Tusen tusen tusen tack till St Görans Sjukhus, för operationen, För den omvårdanden jag har fått, men framför allt för verktyget till ett en sundare liv!
Speciellt tack till Kirurgen Marcus Holmberg!

Jag vill självklart tacka alla nära och kära som har stöttat mig i denna kaotiska tid!

Men Speciellt Min Underbara familj!
Utan er hade detta aldrig blivit sanning!
 
Åh, Nu började jag gråta, Jag är så lycklig!

Av Milla - 16 februari 2012 19:20

Jag började min resa den 15 februari 2008! Jag tyckte att jag hade nåt den högsta toppen av min vikt! 134 kilo!
Hit men inte längre kände jag! Den här resan är väldigt uttjatad men jag känner ändå att jag vill ha med delar av den i min operations berättelse. 

Det började med att en anhörig på avstånd började påpeka hur kraftig jag blivit, jag ville inte ta till mig att denne person faktiskt bara ville väl, Jag grät ofta och mycket över min situation och kollade runt på nätet om övervikt och dess komplikationer vilket självklart ledde mig in på tillexempel bloggar om gastric bypass.
Då kände jag att det var den ända vägen att gå, jag ville bara bli av med mina kilon, jag trodde som de flesta okunniga att det var en genväg, och att allt skulle bli bra om jag bara slapp min övervikt.
Jag låste mig ett kort tag vid tanken, när jag en dag kände att den enda människan som kan förändra min situation är jag! BARA jag! 
Jag tog kontakt med en läkare för att kolla upp exakt hur min kropp mådde, blev remiterad till en dietist vilket jag bad om själv. Han skrev även ut bantningspiller till mig. Dessa piller förblev outhämtade.
Jag gav mig sjutton på att lyckas på egen hand. Jag kan själv sa jag till mig själv som en trotsig två-åring!


Och jävlar i min lilla låda det kunde jag! Det sa bara smack, och ett år senare var jag hela 25 kilo lättare! Det var helt otroligt! Jag kunde i tro själv att det var sant! Och det hade jag gjort heeelt själv! =)
Lyckan var total! 
Syftet med min viktnedgång var inte bara men mycket för att jag ville bli gravid! 
Efter ett kortare uppbrott med min käreste så bestämde vi os för att vi ville leva ihop och vi skulle bilda familj.

P-staven sa jag snabbt hejdå till och baby-produktionen var i full gång! 
Jag snubblade lite vad gällde viktnedgången eftersom jag hade annat att lägga mina tankar på. Jag blev tillslut gravid och vid inskrivningen hos barnmorskan hade jag gått upp 15 kilo! 
Jag blev matad med att jag inte skulle banta när jag var gravid, av alla runt omkring! Så tillslut vart det TILT i hjärnkontoret, Och jag lyssnade på det jag ville höra! 
Människor i min omgivning ville väl. De menade ju såklart inte att jag skulle släppa taget helt om bantningen, de menade ju att det är inte bra att banta, men att jag självklart skulle fortsaätta tänka på vad jag stoppar i mig. 
Men när man fick tillåtelse att "äta lite extra" här och där så gick det fort överstyr!
Jag satte inga gränser alls för mig själv! Jag lyssnade bara på att det är tillåtet ibland, Men ibland blev det varjegång jag träffade en annan kompis än den dagen innan!
 Det är aldrig ok att unna sig i nio månader i sträck! Aaldrig! 
Men jag levde efter det, att man får unna sig, Hela tiden!
Under graviditeten kom frågan upp om gastric bypass, en läkare som frågade mig om jag hade tänkt tanken...

Jag var mycket skeptisk... Jag ville inte ta den genvägen, Jag visste att jag kunde själv!

Jag träffade ändå en läkare till på vårdcentralen och ville ha remissen skickad i förebyggande syfte, men hon sa nej, men det var för att jag var gravid... Jag fattar inte, väntetiden är på flera år....

Jag gick länge och väl och funderade i tysthet, Jag ville besluta om detta själv, jag ville inte ha andras åsikter i detta... Jag ville ta mitt beslut helt själv.... Jag var fortfarande mycket skeptisk....

Dagen kom då förlossningen hade kunnat ta livet av mig.
Jag vägde 160 kilo, efter ett vattnet hade gått! Fem veckor för tidigt och mitt lilla knyte låg i säte. Det blev ett akut kejsarsnitt vilket är livsfarligt i en så hög vikt.
Läkaren var mycket bekymrad... Han lutade sig över mig och sa å det bestämdaste, Att detta skulle jag aldrig göra om, jag utsatte mig själv och mitt barn i akut livsfara! 
Jag hade kunnat dö på det operationsbordet, min son hade kunnat mist livet eller mist sin mamma!
På grund av min vikt!! 

Nu gick operationen smärtfritt! Det var inga farligheter som hände över huvudtaget! Jag hade en vansinnig tur! Eller vi ska jag väl säga, vi var ju tre om den saken! =)


Efter förlossningen bestämde jag mig för att göra en gastric bypass operation! 
Jag var redo! Jag ansåg att mitt stora försök till att gå ner i vikt hade lyckats, men samtidigt så misslyckades jag...

Efter en liten paus i skrivandet är jag nu tillbaka, Haha! Ryggen bråkar, Hoppas att det förvinner mä vikten!


Jag läste på internet. Jag tog kontakt med människor som gjort operationen! 


Jag började sakteliga berätta för anhöriga som ställde sig skeptiska och med taggarna utåt, detta kom som en chock för dem, jag hade ju knappt pratat om det innan, egentligen varit motståndare själv till det.... 
De var säkra på att jag kunde själv! De var helt hundra på att jag inte behövde operationen!
Oftast förståd jag deras oro, Kunde ta den på rätt sätt, kunde förklara på ett bra sätt. Men den tiden då jag tvekade själv på om detta var det rätta valet så kunde jag bli så förtvivlad när de inte förstod. Men det var nog mig egen rädsla!
Jag menar jag tycker väl oxå att jag kan själv! Egentligen....


Tvekan växte sig starkare, jag ville väl egentligen klara det utan att lägga mig på operationsbordet. Rädslan över att inte klara av livet som opererad, tänk om de anhöriga hade rätt, Tänk om jag ångrar mig....
Jag gjorde små försök till att komma igång igen, Men jag hittade aldrig motivationen, jag var inställsam vad gällde op!

En tid kom då jag kände starkt för operationen igen. Vände mig till vårdcentralen....


Jag har tagit reda på allt vad gäller denna operation, och livet efteråt! positivt och negativt!

Det jag inte vet om allt detta behöver jag inte veta... Jag känner mig enormt påläst, jag vet nog mer om detta än om något annat i mitt liv... Haha! 


Del 2, kommer imorgon.... Den väsentliga så att säga! Haha!
Ryggen håller på att gå av..... =) Nyoperad, Haha! 
 

Av Milla - 16 februari 2012 08:54

Hej hopp! 
Nu är jag hemma igen! Allting har gått över förväntan! Jag är mycket piggare än vad jag trodde att jag skulle vara! Jag var på benen fort efter operationen, och har kommit igång med maten, ja, eller det flytande!
Jag kommer att skriva en operationsberättelse i lung och ro när jag tycker att jag ork och tid att göra det!

Nu är det snart dags för det tredje målet för dagen! Idag är det en bra dag! 

Lite promenader kommer det att bli idag mä! Tio minuter gånger tre!  
Härligt!
Har inte tid att skriva mer har ett liv som väntar på att få påbörjas! <3 

Av Milla - 12 februari 2012 10:59

Sitter här med min chocklad-dryck! Sista dagen i det gamla livet! Det nya börjar om 22 timmar.....
Nu vart jag förstenad, paralyserad för några minuter, 22 timmar kvar till operation!

Imorgon så här dags är jag redan uppe och går efter operation! Har kanske hunnit ringa några till och med... Får se...

Har packat Dennis väska, Han ska vara hor sin moster i Ärla med sina två kusiner och lite djur... Han kommer att trivas, Sen hämtar vi han på självaste föselsedagen om kirurgen sköter sitt jobb!

Ont i magen har jag, nää nu vart jag darrig, det lixom brusar i armarna, nu kom det, nervositeten! Hpppas att det släpper, för nu äre inte kul =)  
Käner glädjetårarna rulla bakom ögona. De harnte kommit än men jag kan känne dem på väg...

Pallar inte att skriva mer, en kall dusch på det här! Aaaaah! Nu jääääävlar är det dagsut!!!  

Av Milla - 11 februari 2012 19:39

Låg i badet innan, drömde mig bort i hur jag kommer att se ut när kilona har rasat av! 
Jag hade svårt att få en bild i huvudet, man är ju så van med att se sina kilon de är ju en del av en själv på någotvis!
Så satte jag mig vid datorn, och kollade bilder, ett tu tre så var jag inne och kollade på bilder då när jag kämpade med vikten förut, då när jag lyckades gå ner 25 kilo, Jag låg fortfarande på 109 kilo när jag var som minst, så jag var ju fortfarande stor. Men himlars! Man ska ju inte jämföra men nu är det ju med mig själv så då är det ju tillåtet!
Det fanns ingenting kvar av mig... Jag var så liten så liten! Det där kan jag inte komma ihåg, Jag minns inte att jag vart så mycket mindre! Jag menar, man har ju hela tiden tyckt att man har vart tjock!
Jag kan i och för sig minnas när jag ibland satt i bilen och tittade ner på min lilla mage och sa just det, va liten den har blivit, Men aldrig att jag sa att jag var smal, för det tyckte jag aldrig....
Men det är klart, Jag vägde ju fortfarnade 109 kilo, så smal va jag väl inte heller....

Men när jag nu ser på bilderna, Så kan jag inte riktigt fatta att jag va så liten! 

Det fick mig att få en liten uppfattning om hur jag kan komma att se ut sen när det börjar lida mot sitt slut i viktminskningen! Men asså, ärligt, Jag hade 48 i byxor då, Och 46 i toppar.... Med operationens hjälp kan jag landa på 38-40! Ofattbart! När jag va så liten innan! Hahaha!

Känns så otroligt roligt att få vara med om denna resa! Jag ser fram emot den! 
Jag har en luddig bild av vad jag kommer att klä mig i, svårt att veta vad man har för klädsmak när man kommer att ha ett helt hav med kläder att välja på! 
Jag hoppas att jag inte blir för smal, Det vore ju jättetråkigt och det går för långt med vikten, Finge jag bestämma skulle jag landa på 75-80 kilo! Men där är det ju hundratals år sen ajg va, Så det kan jag itne vta, Jag kanske kommer att vilja gå ner mer när jag väl är där, det är klart! 

Jag stortrivs mä alla kommentarer om hur mycket det syns på mig, och det är fortfarande "bara" 11,1 kilo, Av 135,5!
Förstå när det är trettio, fyrtio, femtio kilo som är borta!! Jag kommer trivas som firren i hansken!! 

Det negativa i mig är som bortblåst!! Det är bara glada jag kvar!! =)=)
Ååh!! Nuuuuuuuuu!!

Nu vill jag ha det gjort! NU!!



    

Av Milla - 11 februari 2012 12:52

Denna morgonen och början av dagen har varit ljuvlig! =)
Dennis vaknade tidigt, Men det gjorde ingenting! Vi har haft en mysmorgon, ja lite pip var det ju på både Dennis och mamma, men det hör ju till.
Sen har jag skojat en jäkla massa på facebook! Mycket skratt vart det! De är inte riktigt kloka, tantera! 

Fick hem en till One piece idag, från en vän, men den var alldeles förliten, inte för det gör nåt, men det var tråkigt, Jag hade ju hoppats på at kunna ta mä den till sjukhuset, Det hade vart bra att ha två!
Men jag ska vara glad att jag överhuvudtaget kan ha en! Haha! One size har väl aaaldrig varit snäll mot tjockamollor!

Jag är festsugen, Somfan!
Egentligen äre väl glädjeruus jag känner, Och då brukar jag bli festsugen! =)
Vårkänslorna spirar, fast bara om jag inte tittar ut, Så jag gört inte!

Nu ska jag dansa lite till, Får se om jag för mä Dennis! Kraam hela dan!





 

Av Milla - 10 februari 2012 22:24

Jaa, Jag säger då det!
Vissa dagar bryter man ihop fullständigt, andra dagar skratar man en amma åt seina egna fjantiga skämt!

Idag har det iofs. vart en jävligt bra dag! Känslomässigt alltså...


Förutom en liten miss i protokollet....

Jag har varit iväg för att hitta BH, hittade en på triumphf, kostade 350:- Den satt heller inte perfekt....
Vart snål och gick till nästa affär, och nästa igen.... Den sista jag va in på på TunaPark den sålde ut alla Bh:ar för 99 kronor styck! Då vart jag sne, och skulle inte ha nån alls!
För, här kommer förklaringen!
Om man letar Bhar på generuos eller Xlnt(!!!!) Så ska det väl för fan finnas större än D???!!!


Annars har det vart en kanon dag, trots att Dennis vakande fyra imorse och vägrade somna om.... han somnade vid nio och sov till tolv, Men då va jag rätt död eftersom jag hade somnat efter klockan ett...

Jag har skrattat en hel del idag, Jag har varit glad! Jag har njutit av livet... Jag till och med sket i att dammsuga, Bara för att jag kunde! Blir tvungen att ta det imorgon men det led jag ju inte av idag! =)

Fick en trevlig kommentar av grannfan som jag sprang på på Maxi! Han sa att jag hade blivit mindre i ansiktet!
Fan va glad det gjorde mig! Jag förväntade mig inte det, Inte av han, vi känner ju knappt varandra, men ja, det gjorde mig jätteglad! Det värmde! =)
Jag upprepade det jättemånga gånger, Jag har blivit mindre i ansiktet, *Stolt*
Nu får vi hoppas att grannfan inte läser bloggen, Då blir det ju skämigt! Hahaha! 

Kristofer sa att han hade lite problem att känna igen mig när jag kom gåendes, men det är klart, jag hade för det första jeans på mig, vilket va suuper länge sen, flera år sen alltså. =)
För det andra hade jag sminkat upp mig och tatt på mig lite finare, Utifall jag skulle bli bjuden på nån flashig ferre...  =)
Jag kände fört, att göra mig fin! <3
Jag blev uppringd från en ferre.... Det var ju glammigt värre.... Hahahaha!

Nu kan jag även SE en del av höftbenet, innan kunde jag bara känna det! Heelt otroligt, och det är fortfarnade 50 kilo kvar som ska bort! Fast det är klart, De femtio kilona sitter ju inte på höften! Men ändå! Att det så fort händer så mycket! 

Imorgon får vi finfrämmande från Norrköpng! Lene kommer på besök!
Jag hoppas att hon och mamma tänker stanna här heeela kvällen! Jag behöver kvinnligt sällskap nu känner jag.... Omringad av karlar varje dag börjar göra mig tokig!
Om de inte kommer till mig, Så kommer jag fan i mig till dom!! =)
Våddå? Jag bjöd inte in mig själv? Eller gjorde jag?

Nu ska jag fan ta mig sova en skvätt, Kristofer ska börja jobba imorgon klockan 6, extra... Så blir det samma visa inatt att dennis vaknar tidigt brytar jag nog ihop redan nu i förebyggande syfte....

Snart äre lördag, sen äre söndag sen äre daaaaags!!!!!
Nu fick ni en bit av mig i inlägget, Detta är jag, det är så har jag ska vara! 
Jag tycker om att spexa och fjanta! Det är lixom jag på något vis, jag föddes med de generna så att säga!
En stor tugga milla så att säga! Det var vad som erbjöds!
Puss till er som har förtjänat det! =) 



Skapa flashcards