Ååh, tänk vilken förbannad otur jag har! Bihåleinflammation! Så in i helvete jävla typiskt! 
Det började mä tandvärk i onsdags.... Idag när jag jobbade började halva ansiktet att pulsera, och började jag huvudet framåt så vart det ett enormt tryck mot pannan, gör ont bakom ögat och har känningar i vänstra örat!
Det kom sakteliga mer och mer under dagen, på förmiddagen när jag fick veta att jag borde ringa vårdcentralen så var det inte alls illa, jag tyckte det kändes lite drastiskt att ringa dit, men samtidigt efter som jag ska opereras inom så snar framtid så vågade jag inte chansa. Jag frågade kvinnan i andra änden om detta kommer att kunna påverka operationen, I hopp om att hon skulle svara, nej då det är ingen fara på taket. 
Det gjorde hon dessvärre inte, hon svarade att det får narkosläkaren ta ställning till. 
Inom några minuter började jag känna en kraftig smärta i mellangärdet, det sägs bero på ångest. Jag kände med hela mitt hjärta att om de säger att jag inte kan opereras nu så blir jag deprimerad!

Egentligen var det inte bihåleinflammationen som gjorde mig rädd, utan just det faktum att operationen står på spel, Det är ett jävligt högt pris att betala, känns som att jag har hela livet som insatts för tillfället...
Jag tror egentligen inte att det är några problem, jag tror de kommer att säga att jag är ju frisk nu, så det ska inte vara några problem...
Men orden ekar i huvudet, "det är upp till narkosläkaren att bedömma..." Det gav mig oro, vare sig det finns något att oroa sig för eller inte... 

Jag har alvedon i kroppen och kortison i näsan, Har även sköljt igenom näsan två gånger! Det va faktiskt inte så obehagligt som jag trodde...  Men, jag mår mycket bättre! Tandvärken är lindrad... =)
Chefen på bemmaningen tyckte absolut att jag skulle vara hemma och kurera mig! Hon kallade mig lilla gumman flera gånger till och med, Haha! Så jag lyssnar på henne!
 

En sak till... Jag använde för första gången i mitt liv nässpray mot förkylning, Det gav mig bihåleinflammation för första gången i livet!! Aaaldrig mer säger jag bara! Nu blir det nässkölj hädan efter!! Nässkölj is da shit! =)

Nu blire sängen igen! Gonatt! 
 

Sitter i min OnePiece och njuter efter badet! Väntar på att klockan ska bli nio så biggest loser börjar! 
Jag gillar det programmet, det ger mig motivation och inpiration!
Synd bara att det går så sent, Haha! Jag börjar bli gammal, jag blir trött före 20 nu för tiden! 

Imorgon är det jobb igen. Jag promenerar till och från jobbet, sen kan det hända att jag tar en promis till kvällen med, då har jag vunnit massor! 

Jag väljer att hoppa över vägningen på måndag, tror jag...
Jag kommer ändå väga mig på onsdag i Sthlm... Men får se, Nicke nyfiken i mig kanske inte kan hålla sig.... Haha!

Kom just på att jag får äta igen, det kommer att kittla dödsskönt i kistan!

Jag svamlar bara... Har inget viktigt att säga, ville bara skriva lite! 

Förkylningen vill fan inte ge med sig... Det stör mig... Börjar få tandvärk, det stör ännu mer....


Nää, jag ska inte uppehålla mina läsare nå mer.... Ha en bra kväll! =) 

Jag gick upp tidigt imorse, tog en låång promend till TunaPark, Det tog 1 timma och tjugo minuter! Såå Jävla skönt!
Det var fint väder solen sken, dessvärre var det svinkallt så ingen värme på kinderna idag inte!

Men i år kommer jag får mycket färg om jag ska fortsätta promenera i denna mängden! Jag gillar det!

Det som var bäst med hela promenaden var mitt Stora fynd!!! 
Jag köpte ett par reebook skor i gortex och en addidas T-shirt som jag ska träna i sen, I storlek 38!! Haha! 
1400:- skulle det ha kostat. jag fick allt för 498:- Intersport hade visst bra priser idag!!  =)=)

Sen gick jag vidare in på TunaPark, frågade på triumf om de hade trosor med skjärt-inlägg med det hade dem inte!
Lindex och kappahl hade inte heller....
Jag är rädd att min skjärt ska försvinna helt efter op, jag menar  det är ju inte mycket till kärt nu, så det det kommer ju inte direkt bli bättre!

Sen tog jag en promenad till Gredby och drack vatten och åt lunch hos min mor!
Efter en och en halv timma körde hon mig till dagis och jag promenerade därifrån och hem!

När vi hade kommit hem dennis och jag så fick han lite banan, sen for vi ut i lekparken och åkte pulka! 
Första gången Dennis åkte pulka med mig, Faktiskt!
Men det har ju inte varit mycket till vinter heller! 
Men jag kan ju stolt säga att jag sprang upp och ner i backen och Dennis skrattade så han kiknade, både av att jag sprang och av att åka i backen! Haha!

Man får faktiskt energi av att göra av med energi!! Nööjd med dagen!

Ska diska sen tror jag bestämt att jag ska ta ett bad, nu har ju mensen gått hem till sig igen!! Häärligt!!

Ses senare, Haha!

 

Så fort jag lägger mig asså....

Tröttmössa, men tankarna far i huvudet! Om hjärnan kunde hålla käften nån gång!

Irriterad är bara förnamnet, jag hinner ju bli hungrig innan jag somnar då blir det ju bara ännu värre..... Buljong ikväll med! Inte för att det skadar men jag ville ju bryta mönstret!! Glöm att ja sa nåt, jag bara svamlar!

Jag tänker på framtiden! Allt nytt och spännande som kommer att hända!

Jag tänker på operetionen, hur kommer den egentligen att påverka mig?

Kommer det göra ont?

Hur snart är jag på benen igen?

Hur snart återgår man till det "normala" efter op?

Hur kommer jag se ut?

Kommer jag känna mig fin trots att magen hänger ner en halvmeter?

Kommer jag kunna ha en fin sommarklännig redan i sommar och faktiskt känna mig vacker?

Tänk om jag blir för smal?

Kommer jag kalla mig själv för katrinplommonet när jag ser ut som ett i spegelen?

Nää, nu skiter jag under här och börjar räkna får!

Ett får, två får tre får fyra får fem får, sex får, sju får, åtta får, nio får, tio får, elva får, tolv får, tretton får, fjorton får, femton får, sexton får, sjutton får, arton får, nitton får, tjugo får, tjugoett får, tjugotvå får, tjugotre får....

Undrar om jag skulle vara fin i en gul klänning, jag menar man ser nog mer brun ut i ljusa färger, fan vart va jag, tjugofyra får, tjugo fem får, tjugo sex får....

Det hjälper fan inte...!

Nu blir det buljong! Sen Gonatt!

Oj oj oj! Idag har jag verkligen låtit kroppen jobba!! 
Detta är min promenad sträcka Skiftinge-Dagis-Karlavägen-Stan-Sjukhuset-Dagis! Kristofer slutade jobba nästan samtidigt så jag åkte mä han hem, det gjorde jag rätt i!

Detta är en stor del av min överviktsproblematik! Att jag har inget mellanläge. Antingen är det av eller på! När det är på så tar jag i så jag skiter på mig, Jag tränar helt enkelt alldeles för hårt vilket oftast resulterar i att jag inte har möjlighet att hålla det igång, jag menar, jag har ju en familj att vara med, ett jobb att sköta och vänner att umgås med.

Jag blir ju så låst vid mig själv när det är "bantnings dags". Känns som att jag får sätta det andra på vänt, Och det håller ju inte hur länge som helst! 

När det är av så är det så in åt helvete av! Jag är inte motaglig för nåt, Jag orkar inte ett endaste dugg! Maten ska vi itne prata om, jag pressar i mig hur mycket skit som helst, Som om problematiken mä övervikten inte fanns...
Jag lagar mat i så stor mängd att det inte får plats på en vanlig tallrik, låter varningsklockorna ringa men ignorerar dem, tar en bunke och lägger maten i, äter till matkoma och väljer att inte känna efter..... Det lixom ger mig inte ens ångest, Jag är likgiltig! 

Jag tjatar på min sambo hela tiden när jag mår som bäst, när jag kämpar mä maten och motionen, då tycker jag att han borde göra det oxå, det tycker jag visserligen alltid men det blir mer påtagligt när jag kämpar! 
Han borde göra si och han borde göra så...

Men när jag faller in i mörkret själv, då orkar jag inte bry mig om hans diabetes alls, ber honom att köpa Mc Donalds, chips, glass godis och diverse annat.... Jag tror inte att han är inte stark nog att säga ifrån, men mest tror jag att det är för att han  oxå får äta...  Utan att jag ger han dåligt samvete för det!  För hur det än är, ingen av oss behöver något av det någon gång. 

Nu lämnar vi det...

Jag var på Sesam idag, skulle ta bort P-staven för att jag blöder och har gjort det i tre veckor. Men eftersom att jag hade så otroligt bra blodvärde så tyckte barnmorskan och läkaren hon rådfrågade mä att jag skulle behålla P-staven eftersom den håller ett år till.  Vad gällde blödningen skulla jag bara invänta att den avtog.... 

Nu tänkte jag ta min värkande (brännande) rygg och diska..... Ha en bra kväll! =)