Senaste inläggen

Av Milla - 19 februari 2012 15:32

Jag fryser till och från hela tiden, mer eller mindre! Inte så att jag lider av det men jag reflekterde över det!
Jag skrev på hemliga viktdroppar på facebook, en sluten sida för oss som har opererats eller ska opereras.
Förövrigt ett kanons stöd! Såå härligt gäng med killar och tjejer!
Man får alltid svar på sina frågor och man kan läsa om andras erfarenheter.  
Får se att människor lyckas med sina mål, och höra om hur mycket de har gått ner!
Känns som att de är mina vänner! Hade vi inte bott på olika delar av landet skulle jag vilja bjuda över dem på en stor fest! <3
Om du vill kan du ansöka om medlemskap! Det är verkligen goa människor! Lika goa som jag, fast jag är lite snyggare, lite bättre! =)

Åter till tappad tråd, jag skrev om att jag fryser och det visade sig vara väldigt vanligt, Jag fick jätte mycket kommentarer om att de fortfarnade fryser flera år efter op!
Det innebär att det är vanligt, inget tecken på feber, och något man får lära sig att leva med!
Det ä underhudsfettet sm försvinner! Så äver och det inte är skönt att frysa så vet man ju vad det beror på och kan ändå glädjas åt att man blir mer hälsosam!

Idag skulle man kunna tro att jag var självmordsbenägen, Jag tog en promenad till Ica Maxi!
Det var isgata hela vägen, när vi kom till ställen där det inte var sandat ångrade jag mig! Haha!
Jag vilade lite på Maxi för återhämtning, sen handlade vi, sen vilade jag mig på en bänk för att orka gå hem igen!
Det gick skit bra! Jag är nöjd med att jag orkade men lite besviken över isgatan!
Det gör att jag kommer att träna hemma, tills våren knackar på och knoppar brister! Vi köpte ju Kinect för några månader sen! Perfekt att ta till när man inte kan gå ut av olika anledningar!
Så jag kan ju aldrig komma med undanflykter! Det är bara att köra! Haha!  


Ååh, Imorgon är en stoor dag för mig! 
Jag är redan framme vid puré kost!!!  
Jag kommer att äta:
Äggröra och lätt mjölk till frukost.
Naturdiet till mellanmål.
Lax potatismos och ärtpuré till lunch.
Smoothie på hallon, mango och mild yoghurt till mellanmål 1.
Knäckebröd med emil skinka och lättmjölk  till mellanmål 2.
Till middag kycklinggryta potatismos.
Naturdiet till kvällsmål.

Som jag längtar tills imorgon!! =)
Kristofer är less på att höra mig säga det! Men alltså ärligt! 
Det är 5 veckor sen jag tuggade på något! Jag blir nästan tårögd av att äntligen få äta knäckebröd! =)
Ikväll ska jag lägga mig tidigt, Så det fortare blir morgon! Haha! 
Så som barn inför julafton eller födelsedagen! 

Ååååh! =) <3


Ha en bra kväll! =)

ANNONS
Av Milla - 18 februari 2012 19:59

Jag vart just påmind om att alla läser min blogg! Alla! Vem som helst kan komma in på mig blogg och läsa, bli inspirerad, motiverad kanske till och med uppmanad att viktnedgång är en väg till lycka!

Jag sitter ju och bloggar med hela svenska folket, ja den får ju läsas av alla...

Precis nyss fick jag en fråga av en anonym pojke eller flicka som skrev att denne var 10-13 år och ville ha tips på hur man kan gå ner i vikt, för denne unga människa blev retad för tjockis.
Ska sanningen fram så har jag lite svårt att tro att personen som skrev verkligen var mellan 10-13 efterom en person i den åldern hade nog skrivit den rätta åldern.. 
Men det kvittar, om det var ett barn som frågade frågan, Det gjorde mig påmind om att det är unga människor som sitter och läser om min väg till lycka genom viktnedgång!

Jag blev lite tagen! Jag vill vara en god förebild för alla, jag vill ju leva som jag lär. 
Varför skulle det vara viktigare för mig att gå ned i vikt bara för att jag är vuxen!
Varför ska man välja att inte ge bantningstips för att det är barn?

Hur som helst, jag tycker inte att barn som fortfarnade växer ska banta.
Jag tycker att inte att barn ska behöva gå till skolan och bli retade för att de är tjocka är fattiga eller bara annorlunda!
Just på tal om överviktiga barn så tycker jag att det är upp till föräldrar och skola att redan från dagis se till att fysisk aktivitet är en självklarhet i barnens liv! Våra barn blir bara mer och mer överviktiga och det är vår förbannade plikt att ta bort sockret så barnen i större utsträckning slipper växa upp med dessa problem!

Socker är livsfarligt! Nu snackar vi knark! Värre! För det är lagligt och finns tillgängligt ÖVERALLT! 
Skulle socker uppfinnas idag så skulle det inte tas in i Sverige lagligt! 

Om barnen ska på disco i skolan ska de inte serveras godis, chips läsk och liknande!
De skulle kunna bli bjudna på plockmat i form av frukt, ta tandpetare färga i karamell färg och sätt i mango, passionsfrukt, och annan exotisk frukt. Barnen kunde göra sitt eget godis på hemkunskapen där det inte behöver tillsättas socker!
Man kan även pressa egen juice på skolan för att använda på partyt!
Kom inte och säg att samhället inte har råd! Vi har ju råd med sjukvården som fetman kräver!

Är ungarna vana med det från början så kräver de ju inte annat, och om folket slutade köpa sockret skulle handeln vara tvungna att komma på andra sätt för att locka kunder! Kan hända att om vi började köpa meeer nyttig mat så skulle den bli billigare! 

Min grabb får sällan socker! 
Han får sylt och sånt, men inte godis, glass, bullar! Det har han aldrig begärt heller, Han är visserligen bara två, men då kräver han ju inte heller socker! 
Han vet inte att tårtan smakar godare än havregrynsgröten! Eller så kanske han inte ens tycker det!

Jag ska i ärlighetens namn säga att ibland känner jag mig elak som inte ger honom saft när alla andra barn får det, eller ger frukt istället för godis!
Jag känner mig inte elak mot min son, utan jag känner mig elak inför föräldrar, dagis och skola som inte fattar bättre! 
Jag får känslan av att de tror att jag tycker att jag är så mycket bättre än dem.
Jag tycker inte det, jag vill bara att min son ska få det jag tycker är bäst för honom!

Jag tycker inte att barn ska behöva riskera diabetes, fetma och andra sjukdomar för att vi inte kan ändra en trend som är farlig! Alla vet hur farligt det är men ingen vill ändra det!

Så, Nu fick jag det sagt! Haha!

Fan så lätt jag blir inspirerad att skriva, det bara flyter på, Jag tror innan att jag vet vad inlägget kommer handla om, men det vänder lika fort som det från början uppkom!

Kommentera gärna i bloggen istället för på facebook!
När jag går tillbaka om några år och läser vill jag kunna se era värmande kommentarer! 

Kraam hela dan!





 

ANNONS
Av Milla - 18 februari 2012 16:49

Jag mår helt sanslöst bra!! Jag är chockad, känns som att jag skulle vara hög som ett höghus av glädjeruset!
Jag fick en känsla idag när jag moppade golvet, En tråkig en, att jag önskar att jag hade kunnat hitta denna glädjen och motivationen utan att behöva genomgå en stor operation för att uppnå det...
Men så slog det mig! Varför?? Varför skulle jag inte genomgå den??
Varför skulle det vara något negativt att söka hjälp när man känner att man inte klarar av att ro det hela i land själv? 
Jag är ju matmissbrukare, jag brukade inte maten på det korrekt sätt, och jag hade svårt att komma igång med min motion eftersom det kändes lönlöst just eftersom att jag visste att maten låg mig till last!

Jag är en människa som tycker om att röra på mig. Jag tycker om att träna på gym, jag tycker om att simma, Jag skulle vilja dansa som motion! Jag tycker att det är skönt att ta promenader! Men det kändes lönlöst när maten jag åt var i alldeles för stora portioner, Jag kunde sköta mig med maten ett tag sen var jag tillbaka i samma skit igen!
Jag berättade för alla om hur duktig jag va mä att röra på mig, men sa jag någonsin att jag tog en två timmars promenad idag, sen åt jag spagetti och köttfärssås för 2-3 personer! Näh! 
Jag sa att jag hade promenerat och jag var Såå Nööjd!

Jag bar mycket ångest som sällan kom ut på de rätta ställena! Ångesten har alldeles för ofta gått ut över min kära Krsitofer.
Jag har inte fattat det förrän nu i skrivande stund! Jag har egentligen känt att det inte är något fel på mig psykiskt. Jag har inte kopplat ihop fetman och mitt dåliga mående. När jag har tänkt att jag ska gå ner i vikt är det för att bli bättre fysiskt! Starkare i ryggen, bättre i knäna, i fötterna, piggare, ha mer ork i allmänhet!
Men fetma är otroligt påfrestande psykiskt! Jag har inte haft problem att bada, offentligt eller sånna saker!
Då har det mer handlat om ilska, trötthet, utmattning!
Jag har ofta i hemlighet, ja, mellan mig och Kristofer betett mig som en jävla idiot! 
Vi har bråkat jättemycket imellanåt, Jag har lagt över det mesta av hushållsarbetet till honom, disk, städ, tvätt, ja det mesta! Lixom satte i system att strunta i städning, sen ringt hem från jobbet och sagt att vi får besök så det vore bra om han fixade till hemma, Så dåligt av mig! =(
Han har många gånger sagt att han inte klarar mer bråk och till och med varit på väg ifrån mig... Som väl är är han starkare en de flesta andra! Han har ett stooort hjärta! 
Detta kommer att göra vårt förhållande starkare! Jag har verkligen ett mirakel till karl! Kristofer är en riktig MAN! <3
Han ska jag hålla hårt i! =)
Detsamma gäller ju egentligen mammarollen, Jag har varit för trött att orka ta hand om min son, Har överlämnat alldeles för mycket till Kristofer, egentligen av bara farten! Att Kristofer ofta har fått äta med Dennis, bada honom, lägga honom, klä på honom!
Det är ju inte så att jag inte har gjort nånting, klart jag har lekt med honom, vi har dansat, busat, pusslat, ritat! I kortare stunder, jag har inte orkat som jag har velat... Både fysiskt och psykiskt, trötthet ingår ju i båda lika mycket!

Jag har ofta längtat efer att det ska bli kväll så jag får vara ifred! Ifred från allt ansvar! =)

Känns jobbigt att tala om hur det är eller har varit i negativ mening...
Men det känns inte mer än rätt, jag behöver få ut det onda för att få plats med det goda!
Jag bearbetar på mitt sätt! Om mitt sätt är att öppna mitt hjärta inför kända och okända läsare, så får det vara det!
Det här är jag och det står jag får (I efterhand) =)
Tufft att erkänna att man har varit en orkeslös Mamma och sambo samt vän!
Jag har varit undvikande mot vännerna med... Men nu är det slut med det! =)
Bearbetet har börjat! =)

Jag älskar min familj över allt annat! Och Nu ska jag komma tillbaka till livet! Jag känner att jag redan är där!

Jag har städat hela lägenheten, ska tända lite levande ljus när de är påväg hem och göra det mysigt för oss alla tre! Ja iallafall till Kristofer ska lägga Dennis, Hahaha! Nääh =)


Nu blir det en dusch och så ska jag klä mig lite snyggt för sambon min! Sen ska vi pussas ikväll! Det är han värd! =)
Jag har en överraskning till han, men jag måste vänta till såren har läkt helt! Han kommer att bli såå glad! <3 

(Nä, jag menar inte ligga...) Haha! =)


Ha en bra kväll! =)

Av Milla - 18 februari 2012 11:12

God förmiddag!

För mig känns det som eftermiddag, man kliver upp tidigt och äter frukost, sen är det svårt att somna om!
Jag har hunnit gjort en hel del idag! Jag har, ätit, diskat, plockat undan, ätit, sorterat en massa kläder, promenerat och nu äter jag igen! Och klockan har bara passerat elva!

På tal om promenaden! Jag var super nöjd men samtidigt besviken idag! 
Egetligen bara nöjd, men jag vill nog få in min klagan har nånstans! Haha!
Jag gick, jag gick ganska fort, snart i vanlig takt, ett tag kvar till rask...
jag utökade promenaden ganska mycket vart efter jag gick, jag kände efter noggrant...
Jag kände att det molade i magen när jag närmade mig slutet av promenaden.
Här kommer klagomålet, Det tog bara en kvart!! Haha!

Ingen alvedon heller hittills idag! Helt makalöst!

Nästa promenad kommer att bli längre, Nu brydde jag mig inte om det eftersom det var dags att äta och jag tänkte springa runt med dammsugarn när Dennisen har slagit upp sina blå. Det vart tidig sova middag idag eftersom han vaknar så otroligt tidigt! Men jag har ne underbar far till barnet som gör allt för honom, och en otrolig sambo som gör allt för mig!
Ja, just det, det vill jag säga, att det är inte så att han inte hjälper till med hushållssysslorna här hemma, det är bara det att jag hinner före! Haha! Han bäddade sängen, haha! =) <3

Idag ska han och Dennis iväg till en vän till Krsistofer, så barnen kan leka!
Och jag får besök av min vän Veronica! =)
Hon mådde inge bra så hon ville bli hemma! =( Lite ledsamt, jag hade sett fram emot att hon skulle komma idag, vi träffas så sällan nu för tiden... 
Jag får hitt på nå i min ensamhet istället... Om ingen annan har vägarna förbi och vill titta in!  Hihi!

Lite rastlös må jag erkänna att jag blir! Jag har mer lust än va som är skonsamt efter en operation... 
Men jag kommer nog på nåt! =) 


Imorgon ska jag ta en heldag med familjen! Ska komma på något lättsamt vi kan göra, om vi inta bara blir hemma förstås! 
Jag har saknat min familj! Jag har ju varit lite uppe i mig själv av förståeliga skäl! Men nu känner jag att jag är tillbaka till vårt igen! <3
Kristofer föreslog just att vi kunde ut och åka pulka! Det lät perfekt! Snön sjunger ju förhoppningsvis på sista versen nu och Dennis älskar att åka pulka! Såå sööt! <3

Kramen om hela dan!



 

Av Milla - 17 februari 2012 19:32

Den sista promenaden för dagen gav jag 25 minuter! Nöjd =)
Jag tänkte att jag imorgon skulle ta en 30 minutare på morgonen, och en på kvällen!

Där har jag ju en timme på direkten! =)
Jag längtar efter att kunna gå obehindrat, Och i den här takten så borde det komma vilken minut som helst! Haha!

Idag när jag gick kunde jag känna ett det fanns ett mellanrum mellan kläderna och magen, trots att jackan hängde på...


Jag har även bestämt att inte väga mig så ofta... Bara när jag blir tillsagt inför dietistsamtal eller vid återbesöken! Annars bara en gång i månaden, istället för varje vecka! Det finns ju de som väger sig morgon och kväll, snacka om ångestgivande!
Jag låter bli att väga mig just för att jag kommer att ha svårt att gilla läget när vikten står still på dessa såkallade platåer. Jag ska ju stå stilla för att kroppen ska hinna återhämta sig, Det är bra för kroppen. Men jag är resultathungrig och vill inte bli besviken!
Jag behöver inte vågen för att motivera mig eller sporra mig själv, det har jag ju spegeln och kläderna till! =)
Jag kommer ju tappa även om jag inte vet hur mycket!
Det kör jag på! Jag kommer självklart att skirva viktrapporter de gångerna jag har vägt mig!
Jag vet ju att mina läsare är nyfikna! =) Haha!
Jag är inte alls nyfiken av mig, Nicke nyfiken har flyttat hemifrån! Haha!


Vill så gärna bada.... Men jag fick inte.... =(
Bäst att låta såren läka, men bada är ju såå skönt! Och även min måttstock! Jag håller koll hela tiden på att hela magen ska på bada! Det är långt ifrån alla magar här i världen som får vara under ytan! 
Det är ett av mina mål! Hahaha!

Ha en bra kväll det ska jag ha! Kraam! 
 



 

Av Milla - 17 februari 2012 18:05

Ryggen bråkar med mig än... 
Men idag har jag plockat undan lite i lägenheten och diskat, hittils tagit två promenader och ska bara låta alvedonen verka innan det blir dags för en sista promenad för dagen.

Jag tycker att dagarna går långsamt, mest för att jag är ensam, och för att man är lite begränsad i vad man orkar göra!
Men oxå för att jag har svårt att sova på morgonen, dagen och kvällen!

Det är förmycket tankar som snurrar, men dessa välkomnar jag! Jag trivs med tankarna på ett nytt liv nu när allting är klart och jag vet att det är dit detta leder!

Jag mår så otroligt bra, Psykiskt och snart fysisk! =)

Min familj badar, Jag ska joina dem och snacka lite skit innan jag tar promenaden! <3 


Ha en bra kväller! =)

Av Milla - 17 februari 2012 17:45

I mitten på november 2010, Blev min remiss skickad till Nyköpingslassarett! Nu hade jag bestämt mig!

 
Här vägde jag 140 kilo...


Den 2 december 2010, fick jag för första gången komma till nyköping, det var en viktföreläsning där ca 80 personer lyssnade på en kirurg och en dietist!


Den 8 september 2011, fick jag komma till nyköping igen, För samtal med kirurgen, som kanske skulle operera mig, Fick ett dåligt intryck!

   
Här vägde jag 137 kilo!

I november 2011, Ringde jag till Nyköping och ifrågasatte väntetiden, ett år hade gått....
De svarade att jag var flyttad till St Görans Sjukhus i Stockholm och inväntar mitt godkännande! =)=)


Den 19 december 2011, var jag på vikt föreläsningen igen, fast på St Görans sjukhus! 
Bara av att komma dit, och lyssna på deras föreläsning gjorde mig mycket tryggare i mitt beslut!
Nu fanns ingen återvändo, Jag hade bestämt mig! (IGEN)


Den 9 januari 2012, Fick jag träffa min kirurg, Marcus Holmberg! Han var väldigt kunnig, Vi hade ett jättebra samtal! 
Han sa att han gärna opererar mig eftersom att jag var mentalt förberedd! Jag fick min operations tid med detsamma! =)
Jag skulle leva på flytande pulverdiet i fyra veckor före operation, just för att tappa 8% av kroppsvikten vilket blev 10 kilo!

       
Här vägde jag 135,5 kilo!



Den 12 januari 2012, började jag flyta på eget initiativ, med ett liten undantag för ett bröllop det 14, men jag åt inte alls mycket, drack kalorifritt och hoppade över tårtan. 

Den 16 januari: Flytperioden,
Gick långt över förväntan! Jag klarade det helt utan en ända miss! Jag var dålig på att dricka vatten, men annars gick det galant! Jag kom igång med motion och kände mig hälsosam! 
Jag började fundera på om jag verkligen skulle göra operationen, Jag tänkte att jag har ju kommit igång så bra, kilona trillar av med en jäkla fart och motionen blev ett härligt tvång.
Jag insåg fort att jag bara lurar mig själv, jag visste att detär så här en överviktig hjärna fungerar! Man är resultat hungrig, Resultatet var baserat på pulverdieten, pulverdiet är jag stark motståndare till just för att det inte är en långsiktig lösning!
Tvekan handlade nog mycket om rädsla, det vore ju konstigare om jag såg allt spikrakt, då kanske jag inte heller hade vart redo... Man väger för och nackdelar mot varandra, Vilken gjorde att jag kom fram till samma slutsats varje gång!
Jag ska opereras!


Den 8 februari 2012,Var det dags igen att åka till Sthlm, möte med narkosläkaren, Hon var inte med under operationen, jag fick en karl, som skötte sitt jobb väl.. =) Träffade opplaneraren igen, fick tid för operationen, 8,30 skulle jag infinna mig på St Görans Sjukhus för att invänta operation.. 

       


12 februari 2012: Förberedelserna inför operationen
Jag började känna ett otroligt pirr i kroppen, Det var inte nervöspirr egentligen, det var något annat! Jag var såå förväntansfull bara!
Vi packade ihop våra tillhörigheter här hemma, Packade Dennis väska, Han skulle sova hos Mostern i Ärla! 
Vi åkte  dit vid halv tre och lämnade av honom, för att göra avskedet kort och simpelt så drog vi ganska fort iväg mot Stockholm! 
Vi sov hos våra kära vänner Maria och Atef, De är fina, det var föresten de som gifte sig den fjortonde januari! All lycka och välgång till dem!


Åter till tappad tråd... 
Jag tog ett sista bad i mitt gamla liv, medan de andra åt middag! Jag va så lycklig! Jag var framme! 
Tog en omeprazol tablett vilken jag skulle göra klockan 20.00, vi kollade på film, sen la vi oss tidigt och sov!
Slutade äta gjorde jag redan vid 21.00, fast jag fick äta till 00.00, såg inte anledningen bara... 
På morgonen duschade jag, och tog tabletten....

Mariah följde med mig och Kristofer på tunnelbanan så att vi skulle hitta! 


Vi kom till avdelningen kvart över 8. Jag vart visad in på mitt rum och skulle byta om, haha! Jag såg inte klok ut, Men vem gör det i sjukhuskläder...
Fick väga mig! MINUS 12,2 kilo på flytet!
Jag fick massa tabletter att ta, någon av tabletterna gjorde mig lugn, Haha, Jag satt nämnligen och gäspade i dagrummet tillsammans med Kristofer och Mariah!


Den 13 februari 2012!!

DAGEN JAG VÄNTAT PÅ I TVÅ ÅR OCH TRE MÅNADER VAR ÄNTLIGEN KOMMEN!!!

På morgonen duschade jag, och tog tabletten....

Mariah följde med mig och Kristofer på tunnelbanan så att vi skulle hitta! 


Vi kom till avdelningen kvart över 8. Jag vart visad in på mitt rum och skulle byta om, haha! Jag såg inte klok ut, Men vem gör det i sjukhuskläder...
jag fick massa tabletter att ta, någon av tabletterna gjorde mig lugn, Haha, Jag satt nämnligen och gäspade i dagrummet tillsammans med Kristofer och Mariah!


Det drog ihop sig till operation, Mariah hade stuckit hem och Kristofer och jag tog farväl till mitt gamla liv med pussar och kramar, där fick vi sen säga hejdå! 


Jag gick med en sköterska ner till ett för-rum till op, där jag fick ligga på en brits... En annan skötare kom in och satte droppnålen i armvecket, Han sa att det skulle bara göra lite ont, Men han ljög, Det gjorde jätteont!
Som tur var så skulle han bara sätta en dropnål, så han sa att det inte gjorde något att jag hade synat has lögn... =)
Droppet vart igångsatt, Och jag frågade om det var vodka i den, så jag fick ha det lite trevligt så här sista tiden i mitt gamla liv, det var det inte... =)


Narkosläkaren tittade in, presenterade sig, ställde lite frågor!


Fyrtio minuer senare var det dags att promenera igen... Då var det in till operationssalen!
Jag fick lägga mig på en säng som jag trodde skulle braka när jag kom mä min tunga kropp, det knakade lite oroväckande nämnligen... =)
Jag fick syrgas att andas in, före eller efter så sa narkosläkaren åt mig att tänka på något fint!
Jag såg min älskade lilla grabb leka i den stekheta sommaren, det var vid sjön! Såg en skymt av Kristofers stora leende. 
Sen bestämde jag mig för att tänka på mig själv i en sommarklänning, och då vaknade jag!


På uppvaket, fick jag mer smärtstillande, vilket jag bad om, var svårt att ligga stilla, fast jag hade ju lixom inget val... 
Somande om till och från, och plötsligt vaknade ju upp pigg som en lärka och frågade om jag inte kunde få låna telefonen och ringa till min sambo och berätta att det hade gått bra och då passade jag på att ringa mamma samtidigt! 
Alla andra fick bli kontaktade av Kristofer och mamma!
Här någonstans (Före eller efter samtalen) reste jag mig får att gå på toaletten... Alldeles själv, Helt otroligt!


Kom inget kiss, jag såg ganska pigg ut i spegeln tyckte jag.... 
Man tror man är stålmannen och ska gå tillbaka själv, utan någon tillsyn, och det sjöng till i huvudet, Fick lägga mig igen och de kollade syreupptaget och såg att det inte var tillräckligt för att de skulle skicka upp mig till avdelningen riktigt än...
Besviken, jag ville ju träffa min älskling! Allt känns mer verkligt när man har sina nära runt sig!


Runt 16.00 begav jag mig upp till avdelningen, i liggande transprot såklart, Jag är ju inte stålmannen även om jag tycks tro det!


Där, I dagrummet, det första jag fick se var min älskade sambo! Vilken lättnad, Jag levde!
Pussar och kramar delades ut! =)

   


Då var det dags att gå på toaletten igen, Kristofer vart väldigt impad över min insatts, det gjorde jag själv igen! Hihi!
Men inget kiss kom...  


Efter detta har jag bara vaga, luddiga minnen... Jag minns att jag försökte ringa några, jag minns att jag kämpade för att hålla mig vaken när Kristofer var med mig, men jag misslyckades, Vaknade till och sa till han att gå hem! 
Det hade varit en lång dag för han med! Egentligen längre för honom, jag sov ju mest! Haha!


Mitt i natten tog jag mig upp igen och halv ett, satte mig på toaletten, Jag gav det låång tid! Och då som en skänk från ovan, typ femte försöket så kissade jag! Äääntligen!
De sa att det var väldigt vanligt att man inte kunde kissa direkt efter op, Men jag ville ju inte riskera att kissa i sängen när jag sov.... 


Jag kände dag för dag att jag återhämtade mig, Skön känsla!

 

När jag väl var hemma all spänning! Jag brast ut i stoorgråt! Jag var otrooligt lättad äver att det var klart, men samtidigt såå jävla rädd för hur jag skulle klara det, Tänk om jag misslyckas med den otroliga hjälpen jag fått!! 
Tårarna var välkomna!! Det var såå jävla skönt när de hade kommit!


NU, 5 dagar efter min GASTRIC BYBASS OPERATION Så känner jag mig så taggad att börja leva igen att det är helt sjukt! Jag känner mig nästan helt återställd, klarr lite ont i magen har jag väl än, men jag väljer att se alla framsteg, Tittar inte så mycket på det andra! 
Operationen är gjord, jag promenerar och äter fantastiskt bra! 
     
Senaste vägningen var strax före operationen, Då vägde jag 123,8 kilo!
(Första bilden la jag in för att visa att jag känner hur vinden blåser i håret!  Hahaha)


   

 
Fortfarande något svullen efter operatinonen!


Det skiljer ca 16 kilo mellan dessa bilder! Heelt otroligt!   

LYCKA!! 
Tusen tusen tusen tack till St Görans Sjukhus, för operationen, För den omvårdanden jag har fått, men framför allt för verktyget till ett en sundare liv!
Speciellt tack till Kirurgen Marcus Holmberg!

Jag vill självklart tacka alla nära och kära som har stöttat mig i denna kaotiska tid!

Men Speciellt Min Underbara familj!
Utan er hade detta aldrig blivit sanning!
 
Åh, Nu började jag gråta, Jag är så lycklig!

Av Milla - 16 februari 2012 19:20

Jag började min resa den 15 februari 2008! Jag tyckte att jag hade nåt den högsta toppen av min vikt! 134 kilo!
Hit men inte längre kände jag! Den här resan är väldigt uttjatad men jag känner ändå att jag vill ha med delar av den i min operations berättelse. 

Det började med att en anhörig på avstånd började påpeka hur kraftig jag blivit, jag ville inte ta till mig att denne person faktiskt bara ville väl, Jag grät ofta och mycket över min situation och kollade runt på nätet om övervikt och dess komplikationer vilket självklart ledde mig in på tillexempel bloggar om gastric bypass.
Då kände jag att det var den ända vägen att gå, jag ville bara bli av med mina kilon, jag trodde som de flesta okunniga att det var en genväg, och att allt skulle bli bra om jag bara slapp min övervikt.
Jag låste mig ett kort tag vid tanken, när jag en dag kände att den enda människan som kan förändra min situation är jag! BARA jag! 
Jag tog kontakt med en läkare för att kolla upp exakt hur min kropp mådde, blev remiterad till en dietist vilket jag bad om själv. Han skrev även ut bantningspiller till mig. Dessa piller förblev outhämtade.
Jag gav mig sjutton på att lyckas på egen hand. Jag kan själv sa jag till mig själv som en trotsig två-åring!


Och jävlar i min lilla låda det kunde jag! Det sa bara smack, och ett år senare var jag hela 25 kilo lättare! Det var helt otroligt! Jag kunde i tro själv att det var sant! Och det hade jag gjort heeelt själv! =)
Lyckan var total! 
Syftet med min viktnedgång var inte bara men mycket för att jag ville bli gravid! 
Efter ett kortare uppbrott med min käreste så bestämde vi os för att vi ville leva ihop och vi skulle bilda familj.

P-staven sa jag snabbt hejdå till och baby-produktionen var i full gång! 
Jag snubblade lite vad gällde viktnedgången eftersom jag hade annat att lägga mina tankar på. Jag blev tillslut gravid och vid inskrivningen hos barnmorskan hade jag gått upp 15 kilo! 
Jag blev matad med att jag inte skulle banta när jag var gravid, av alla runt omkring! Så tillslut vart det TILT i hjärnkontoret, Och jag lyssnade på det jag ville höra! 
Människor i min omgivning ville väl. De menade ju såklart inte att jag skulle släppa taget helt om bantningen, de menade ju att det är inte bra att banta, men att jag självklart skulle fortsaätta tänka på vad jag stoppar i mig. 
Men när man fick tillåtelse att "äta lite extra" här och där så gick det fort överstyr!
Jag satte inga gränser alls för mig själv! Jag lyssnade bara på att det är tillåtet ibland, Men ibland blev det varjegång jag träffade en annan kompis än den dagen innan!
 Det är aldrig ok att unna sig i nio månader i sträck! Aaldrig! 
Men jag levde efter det, att man får unna sig, Hela tiden!
Under graviditeten kom frågan upp om gastric bypass, en läkare som frågade mig om jag hade tänkt tanken...

Jag var mycket skeptisk... Jag ville inte ta den genvägen, Jag visste att jag kunde själv!

Jag träffade ändå en läkare till på vårdcentralen och ville ha remissen skickad i förebyggande syfte, men hon sa nej, men det var för att jag var gravid... Jag fattar inte, väntetiden är på flera år....

Jag gick länge och väl och funderade i tysthet, Jag ville besluta om detta själv, jag ville inte ha andras åsikter i detta... Jag ville ta mitt beslut helt själv.... Jag var fortfarande mycket skeptisk....

Dagen kom då förlossningen hade kunnat ta livet av mig.
Jag vägde 160 kilo, efter ett vattnet hade gått! Fem veckor för tidigt och mitt lilla knyte låg i säte. Det blev ett akut kejsarsnitt vilket är livsfarligt i en så hög vikt.
Läkaren var mycket bekymrad... Han lutade sig över mig och sa å det bestämdaste, Att detta skulle jag aldrig göra om, jag utsatte mig själv och mitt barn i akut livsfara! 
Jag hade kunnat dö på det operationsbordet, min son hade kunnat mist livet eller mist sin mamma!
På grund av min vikt!! 

Nu gick operationen smärtfritt! Det var inga farligheter som hände över huvudtaget! Jag hade en vansinnig tur! Eller vi ska jag väl säga, vi var ju tre om den saken! =)


Efter förlossningen bestämde jag mig för att göra en gastric bypass operation! 
Jag var redo! Jag ansåg att mitt stora försök till att gå ner i vikt hade lyckats, men samtidigt så misslyckades jag...

Efter en liten paus i skrivandet är jag nu tillbaka, Haha! Ryggen bråkar, Hoppas att det förvinner mä vikten!


Jag läste på internet. Jag tog kontakt med människor som gjort operationen! 


Jag började sakteliga berätta för anhöriga som ställde sig skeptiska och med taggarna utåt, detta kom som en chock för dem, jag hade ju knappt pratat om det innan, egentligen varit motståndare själv till det.... 
De var säkra på att jag kunde själv! De var helt hundra på att jag inte behövde operationen!
Oftast förståd jag deras oro, Kunde ta den på rätt sätt, kunde förklara på ett bra sätt. Men den tiden då jag tvekade själv på om detta var det rätta valet så kunde jag bli så förtvivlad när de inte förstod. Men det var nog mig egen rädsla!
Jag menar jag tycker väl oxå att jag kan själv! Egentligen....


Tvekan växte sig starkare, jag ville väl egentligen klara det utan att lägga mig på operationsbordet. Rädslan över att inte klara av livet som opererad, tänk om de anhöriga hade rätt, Tänk om jag ångrar mig....
Jag gjorde små försök till att komma igång igen, Men jag hittade aldrig motivationen, jag var inställsam vad gällde op!

En tid kom då jag kände starkt för operationen igen. Vände mig till vårdcentralen....


Jag har tagit reda på allt vad gäller denna operation, och livet efteråt! positivt och negativt!

Det jag inte vet om allt detta behöver jag inte veta... Jag känner mig enormt påläst, jag vet nog mer om detta än om något annat i mitt liv... Haha! 


Del 2, kommer imorgon.... Den väsentliga så att säga! Haha!
Ryggen håller på att gå av..... =) Nyoperad, Haha! 
 

Presentation

Lämna gärna ett fotavtryck när du varit här!

Fråga mig

3 besvarade frågor

Senaste inläggen

Kategorier

Kalender

Ti On To Fr
      1 2
3
4
5 6
7
8
9 10 11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2012
>>>

Sök i bloggen

Arkiv

Följ bloggen

Följ Dåtid, Nutid, framtid! (,)  med Blogkeen
Följ Dåtid, Nutid, framtid! (,)  med Bloglovin'

Besöksstatistik

Länkar

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se