Min förra inlägg resulterade i att jag tog en promenad med Dennis direkt när han kom hem från dagis på en halvtimme, på så sätt kunde Kristofer i lugn och ro skala potatis och förbereda maten! 
Han var hungrig när han kom hem så han ville inte promenera. Men jag ville och det gjorde jag!

Imorgon finns ingen ursäkt! Då ska jag promenera redan på förmiddagen! 
För kunde jag promenera i regnet idag så kan jag det imorgon! Jag tvingade till och med ut Dennis i regnet, Han facinerades av allt vatten, speciellt pölarna, det gjorde inte jag! 
Men går jag en halvtimme på dagen och en halvtimme på kvällen plus Kinect med karln så har jag ju vunnit massor!
Men jag kommer gå mer än en halv timme men jag vill inte sätta för höga krav eftersom det då brukar bli platt fall! 
Sen har jag även bestämt att jag måste kunne promenera lika mycket sen när jag börjar jobba igen, så jag kan inte vara ute och promenera i 7 timmar nu för det finns inte en chans i Karlstad att det går att upprätt hålla sen när jag jobbar!
Men samtidigt så skadar det ju inte att röra på sig mycket! Att sitta vid datorn och på träsmak i arslet genom att sitta och blogga eller facebooka hela dagen är inte motion! 

Kycklinggryta och potatismos vart det idag, man ska undvika ris och pasta så här i början så potatismos är lättare att äta!
Men grytan var jättegod!! Dock inte lika god i puré form..... Men jag lever med det! Det är bara fram till på måndag, Och jag menar, det är ju snart måndag!
Jag puréar inte allt... jag åt falukorv idag, det kan man ju tugga till puré.... Det kan man ju egetnligen med allt!
Undrar egentligen varför man ska äta puré, det är nog för att de vill göra det så krångligt som möjligt för en! Haha! 

Jag och Kristofer hade ett jättebra och långt samtal idag, Om allt möjligt men mest om hans bra resultat hos Diabetessköterskan! Både blodsockret och vikten hade sjunkit!
Kristofer är jätteglad! Och det ska han vara! Detta kommer gå bra! Jag vet ju hur svårt det är att vara utan motivation, Men nu har han hittat den och jag stöttar han så bra jag kan!
Jag har svårt att hitta balansen i vad som är ok, och tar lite för stort ansvar över honom, han är inte mitt barn, Jag måste börja släppa kontrollen lite!
Han är kapabel till att ta sitt egna vuxen ansvar!
Men jag har svårt att hjälpa utan att ta i lite för mycket vilket ofta gör att han backar!
Det hade jag med gjort om nån kommer och bestämmer att jag ska göra något jag inte känner för!

Jag vill lite för mycket! Jag vill bara väl, men Om en människa inte är mottaglig för den typen av hjälp så lägger jag bara mer prestationsångest hos Kristofer! 

Det känns som att han har hittat motivation nu, Han ändrar kosten så gott han kan på, på eget initiativ genom att byta ut mjölken mot ett lättare alternativ, ta bort socker i filen, lägga till linfrön, byta ut smör mot olja, ta mindre portioner och kämpar mycket med motionen! 
Latmasken i honom har det tufft nu! De är osams, latmasken får inte som han vill, kastar ut lite smärta i höften och sånt, Men Kristofer låter inte latmasken bestämma! Kristofer är starkare än så! 
Jag är otroligt stolt över honom! Nu har det kommit innifrån han själv! Nu är det inte mitt tjat som har lett han hit! 

Och framför allt, Vi har roligt när vi kinectar! =)

Nu får han inte mer beröm! Han blir för mallig! Haha!

Godernatter! =)


 

Hej hopp! 
Idag bidde det ingen promenad på förmiddagen! Jag tordes inte gå ut, Det har ju regnat på isen nu oxå!
Men jag vet inte, det kan mycket väl vara latmasken i mig som kände att det var bättre att stanna inne, jag är inte övertygad själv om att det var bara var halkan!
Men va fan! Man får ha sånna dagar, bara man är medveten om att det bara är sig själv man lurar med att hitta på ursäker till varför man inte tränar!
Man måste inte prestera 100 procent hela tiden men att ge upp innan man ens har försökt är inte ett alternativ i min värld!

Jag tycker att har man presterat så mycket man kan när det tar emot så ska man ge sig själv en klapp på axeln!
Då spelar det ingen roll av vilken orsak man inte orkar prestera. Gäller det smärta till exempel, har man som min mamma svårt att stå upp och träna, då kan man finna sätt att sitta ner och träna!
Har man ont i fötterna så kan man cykla, Är man trött så kan man ta i mindre, bara man gört!

Bara man gör träningen till en vana! Sen är det svårare att vara utan den!
Jag vet! Jag har varit där, sen började motivationen svikta pga diverse olika saker, jag lät latmasken ta över, och jag valde att låta bli att ta kontrollen igen! Det är den krassa verkligheten!
Jag menar människor som blivit av med både armar eller ben klarar ju av att leva, ta hand om sig själva, träna ja till och med att motivera andra att göra detsamma! 

Jag orkade promenera när jag var nyopererad! Då orkar jag fan i mig nu med!
Jag har källaren att gå i, eller upp och ner för trapporna! 

Egentligen finns det inga undanflyker eller ursäkter till att inte träna!
Är man sjuk så ska man inte träna hårt, men då får man istället tänka på vad man man äter!
Men ursäkterna till varför man inte kan träna avlöser ofta varandra hos de flesta som inte bara kan inse att det är just ursäkter! Man hittar på ursäker för själva ursäkten med tillslut!

Istället för att bara frigöra sig och känna att jag gör detta för min egen skull! Jag vill detta! 
För som sagt! En liten stunds träning är bättre än ingen träning alls!  

Det har ju inte bara att göra med träning, det är ju beträffande allt i vår omgivning! Rökning, alkohol, plugga, arbete...
Alltså jag lever ofta som så, Att bara jag har flyttat så kommer det vara lättare att ta tag i motionen, Bara jag för börja jobba ska jag börja äta regelbundet, om jag hade något att göra vore det lättare att sluta röka!!
NEJ! Det är inte så!!
Den ändå gången det är lättare att sluta eller börja med något är när man inser att det är bara jag som kan ta kontrollen! Det är bara jag som kan förändra! Vill jag förändra? Ja det vill jag! Ok, då sätter jag fart här och nu!
Inte när jag har börjat jobba, inte när jag har flyttat, Inte när jag gått ut skolan!

NEJ, Här och Nu! 

AAAH! Nu åker skorna på! Hare så länge!